Trevlig konsert i Tingstäde.
Trots kyliga nordanvindar och smattrande hagelbyar ha vi ändå fått en smula känning med våren på sista tiden. Och det har varit tillräckligt för att få fram den rätta vårstämningen bland människorna, vilken ju tar sig olika uttryck för olika kategorier. Sålunda ha t. ex. bröder sångan samlats och friskat upp rösterna för att på sedvanligt sätt hälsa våren välkommen.
I går hade Hansekören funnit tidpunkten vara kommen för en vårkonsert och med en sådan i bakfickan begav man sig på eftermiddagen i väg till Tingstäde. Här hade bevakningsstyrkans befälhavare, kapten Hj. Jeppsson, välvilligt upplåtit förläggningens gymnastiksal till konsertlokal, där c:a 35 medlemmar av kören med dess energiske sångledare fanjunkare Carl Löwin som dirigent utförde ett ganska omfattande program.
Publiken, ungefär ett 100-tal personer, fick höra glada hurtiga ”kraftbitar” och mera stillsamma melodiösa saker i lagom avvägda proportioner och det sparades ingalunda på applåderna i någotdera fallet.
Man började på gammalt beprövat maner med Standarsången, som klingade kraftigt och medryckande. dan föredrogos några lyriskt betonade saker, bl. a. ”Till mitt hem” och ”Hell Dig strand”, ett par korta men vackra och tilltalande nummer. Så släppte man på mera ljud igen och klämde i med ”Vi äro muntra musikanter”, som verkligen blev ett muntert stycke och som sjöngs med kläm och precision. Detta stycke följdes av två liknande, ”Flickan från Peru” och ”Til Fädrelandet”. Textningen i den förstnämnda vållade väl en del små bekymmer, men i fortsättningen gick det utmärkt.
Sista avdelningen började med ”Glad såsom fågeln” och den gick liksom av bara farten i de gamla säkra spåren. ”Blommande sköna dalar” är också en välkänd och uppskattad sak, som väl aldrig förlorar sin tjuskraft på både sångare och publik. Nästa nummer, ”Tindrande fagra stjärna”, måste dock anses som en svår konkurrent till det föregående, ty äveh den bjuder på härlig melodik och vackra solostämmor. Kören lyckades förträffligt med återgivandet av de båda numren såväl i fråga om precision som harmoni. ”Hör oss Svea” utgjorde slutklämmen och som extra kläm kom ”Flamma stolt” plus sångarhyllningen.
Efteråt bänkade sig sångarna kring kaffebordet i förläggningens matsal och man ägnade givetvis också en stund åt sång under den gemytliga samvaron. Dirigenten framförde sångarnas tack för det vänliga mottagandet och kapten Jeppsson tackade å sin sida för den angenäma konserten. Länge hade man dock inte tid att stanna vid bordet, ty efter konserten var det allmän dans till musik av GG-bandet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 april 1938
N:r 83