ägde i går rum härstädes, då stoftet efter f. konduktören Karl Wilhelm Svanborg vigdes till griftero.
En stor skara medlemmar av Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning 179, riddartempdet S :t Hans och logen Oscars Minne av I. O. G. T. hade infunnit sig för att följa den avlidne på hans sista färd och bildade häck från sorgehuset till kyrkan, då kistan bars in. Järnvägsmannaorganisationens och Oscars Minnes florbehängda fanor voro även uppställda vid kyrkoporten.
Medan – kistan inbars i kyrkan av åtta järnvägsmän spelade musikdirektör L. Siedberg på orgeln sorgmarsch ur Händels oratorium Simson och sedan den placerats i det med blommor och levande ljus smyckade koret, spelade dir. Friedrich Mehler på, violin Händels Largo, varefter unisont sjöngs ps. 221: 1. Officianten, domkyrkokomminister Nils Öberg, framträdde så till båren och höll en vacker sorgebetraktelse.
Då vi i dag samlats till sorgehögtid är det en i vida kretsar känd och uppskattad man, som slutat sitt jordeliv, sade tal. Visserligen kom budet om hans bortgång ej oväntat, då en svår sjukdom sedan länge bundit honom vid sjukbädden, men likväl väckte hans bortgång allmän sorg och förstämning. Tyngst drabbar naturligtvis sorgen hans närmaste och det är då gott med människors deltagande. Den rätta trösten hämta vi dock i de ord, som komma från höjden, och i dagens högmässotext möta vi just sådana tröstens ord. Det är aposteln Petrus, som bekänner: ”Herre till vem skulle vi gå, Du har det eviga livets ord”. Det är inga tomma ord aposteln här talar, det är en hjärtats bekännelse, och samma bekännelse ha alla fromma tiderna igenom gjort.
Då vi nu med några ord skola gå att teckna den avlidnes livsgärning, skall det ej bli för att prisa död mans minne. Inför Gud ha vi intet att berömma oss av. Vi ha endast gjort vad vi varit pliktiga att göra. Likväl vore det tomt, dm vi icke finge frambära ett tack till en avliden för vad han varit som kär anförvant, god vän och trogen kamrat. Lugnt och stilla gick den nu bortgångne sin väg fram, troget och samvetsgrant uppfyllde han sin gärning. Han ville göra livet ljusare och lyckligare och därför anslöt han sig också till ideella rörelser, som kämpa mot makter, vilka dra ned människorna i olycka och nöd. Tidigt slöt han sig till skaran av dem, som kämpa mot rusdryckerna, och vad han här uträttat är något, för vilket man måste frambära ett av hjärtat kommande tack. Vi tacka Gud för vad den bortgångne fått uträtta, för vad han fått våra för maka, barn och anhöriga, vi tacka den gode vännen och den trogne kamraten. Må han vila i frid! När vi nu viga hans stoft till den sista vilan må vi då göra det med trosbekännelsens ord för ögonen: ”Vi tro på den helige ande, en helig allmännelig kyrka, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.
Officianten lät så de tre skovlarna jord falla på kistan samt läste Herrens ord om döden och uppståndelsen, varefter unisont sjöngs ps. 598, den avlidnes älsklingspsalm. Dir. Mehler spelade Träumerei, av Schumann, och medan ”Sorg” av Nordqvist spelades på orgeln, utbart kistan till den väntande begravningsbilen för att föras till norra kyrkogården.
Processionen dit ut företräddes av de båda florbehängda fanorna samt förut nämnda organisationers medlemmar.
Vid graven bringades den bortgångne en sista hyllning av lokförare Ragnar Nilsson, som talade på järnvägsmännens vägnar, varjämte fabrikör Gust. Arvidsson talade för Tempelriddarna och red. Bertil Kahlström för I. O. G. T. De anhörigas tack framfördes slutligen av bagare Ivar Rosén, en svärson till den bortgångne.
På eftermiddagen samlades de inbjudna samt riddartemplet S :t Hans ledamöter i ordens lokal, där en minneshögtid hölls och där fabrikör Arvidsson höll parentation över den avlidne. En liknande högtidlighet ägde även rum i I. O. G. T :s lokal, där minnestalet hölls av bokhandlare Johannes Pettersson. Parentation hölls här även över avlidne ordensbrodern Carl Haase.
Till båren hade sänts en rik blomsterskörd, och bland kransarna märktes från A.-B. C. J. Björkander & Son: Med tack för mångårig affärsförbindelse (Lila band); Tågbefälhavare vid G. J.: Vårt sista tack och farväl (röda och gröna band); Sv. Järnvägsmannaförbundets avd. 179: En sista hälsning (röda band); Kamrater vid banavdelningen: En sista hälsning (vita hand); Stationsförmän och stationskarlar vid Visby station: En sista hälsning (röda och gröna band); Logen 925 Oscars Minne av I. 0. G. T.: Tack för Din trohet och offervillighet (vita, blå och röda band); Riddartemplet S:t Hans: Ditt minne lever (svarta och lila band); Kontorstjänstemännen vid Gotlands järnväg (blå-gula band), Gotlands Järnvägs A.-B. (blå-gula band); Margarinfabr. Kärnan: En sista hälsning (blågula band); Personalen vid Roma station: En sista hälsning; Verkstadspersonalen vid Gotlands järnväg: En sista hälsning (röda och gröna band); Gotlands Bageriidkaxetörening (Lila band).
Gotlands Allehanda
Måndagen 31 Januari 1938
N:r 24