Borgmästaren talar om sällskapets uppgifter.
Efter det föredrag på läroverkets aula, som refereras på annat ställe i dagens nummer, samlades sällskapet D. B. W:s ledamöter på högtidsdagen i lördags ute i Åhsbergska hagen, där man ägnade sig åt varpkastning och sällskapligt umgänge.
Härute hälsade också disponent Kjell Wiman sällskapets gäster, vi ka för dagen voro distriktsveterinär Karl Dahlgren, fil. mag. Einar Hjort, sjökapten Ivar Palm, antikvarien Bengt Thordeman, amanuensen Frödin, docent Mårten Stenberger, kapten Lars Köhler och köpman Robert Myrsten.
En stund senare äskade sällskapets vice ordförande, borgmästare Harald Löwenberg, ordet och höll talet för sällskapet.
Inledningsvis framförde talaren en hälsning från sällskapets ordförande, fältläkare Nils Carlson som av ohälsa var hindrad att deltaga, och gav därefter en resumé över den verksamhet som sällskapet bedrivit, sedan det år 1814 bildades. Antalet stiftare var 12, det nuvarande antalet ledamöter är 225 och 1,100 personer ha under årens lopp inträtt som ledamöter i sällskapet. Sina sammanträden håller sällskapet alltjämt efter. gamla traditioner, sedan år 1815 första tisdagen i varje månad. På högtidsdagen finns det dock särskild anledning att ägna en tanke åt frågan: Huru vårda vi det arv de äldre generationerna inom D. B. V. lämnat åt oss? Leva och verka vi i den sanna D. B. V.-andan?
I stadgarna har som mål för sällskapet och dess verksamhet angivits, att det skall verka till något nyttigt för det allmänna. Sällskapets verksamhet har också i särskild grad varit knuten till Botaniska trädgården, som anlades år 1855, och till D, B. V:s sparbank, som stiftades år 1829. Det tredje av sällskapets storverk var den skola, som grundades redan år 1815 — långt innan någon allmän folkundervisning var ordnad — och som var avsedd för barn till: obemedlade och mindre bemedlade föräldrar. Skolan nedlades i slutet av 1840-talet, men den för skolan avsedda byggnaden befinner sig ännu i sällskapets ägo och är nu upplåten till den slöjdskola, som ingår i Visby stads anstalter för yrkesundervisning.
Talaren uppehöll sig sedan vid den verksamhet, som. bedrives av sparbanken, och det arbete som sällskapets trädgårdsstyrelse nedlagt i Botaniska trädgården. Av intresse skall det bli att se resultaten av försöket att i trädgårdens norra del skapa en gotlandsäng såsom ersättning för de många sådana, som efterhand läggas under plogen och försvinna. Vi ha vidare, sade talaren, att ansvara för vården av den vackra plats, där vi i dag ha samlats. Den har för något mera än 30 år sedan anförtrotts sällskapet för att bibehållas såsom folkpark för Visby samhälle — som det står i det donationsbrev, varmed området överlämnats till sällskapet. Detta ändamål står ju i djupaste och bästa överensstämmelse med sällskapets ändamål, och förverkligandet av . detta syfte borde ligga oss varmt om hjärtat.
Jag har emellertid en känsla av att denna hage icke kommer till användning i den utsträckning, som man kunnat vänta och hoppas. Då det i dessa dagar arbetas för att skapa en folkpark i staden, kan det kanske vara värt att taga under övervägande huruvida denna plats möjligen kan lämpa sig för en modern folkpark. En sådan kanske icke motsvarar vad donator avsett och det kan tänkas, att donator närmast haft i tankarna, att naturen här skall bibehållas orörd och dit invånarna i Visby kunde taga sin tillflykt, då de vill på nära håll njuta naturens vederkvickelse. Området är emellertid så stort, att det borde kunna räcka till för både det ena och det andra ändamålet. Med nutida kommunikationer är avståndet från stadens inre endast ringa. Jag vill endast fästa uppmärksamheten på att det borde ligga oss om hjärtat att så förvalta denna härliga plats, att den verkligen kommer till användning och att Visbyborna få uppmärksamheten mera riktad på tillvaron av denna vår Åhsbergska hage.
Vi få inte heller glömma de plikter,som sällskapet iklätt sig, då det bland sina uppgifter åtagit sig att verka för bevarandet av Visby stads säregna skönhet och ålderdomliga prägel. Visserligen ha de idéer på området, för vilka sällskapet kämpat, upptagits av statsmakterna och i princip kommit till uttryck i den för hela riket gemensamma byggnadsstadgan. Men då det gäller att i praktiken beträda den rätta vägen, återstår ännu mycket. Sannolikt förestår inom den äldre delen av vår stad en livlig byggnadsverksamhet; och det gäller då att den nybyggnad, som till följd av tidens krav är oundgänglig, sker på ett sådant sätt att stadens säregna skönhet och ålderdomliga prägel icke förstöres.
Sällskapet D. B. V. utgav för ett antal år sedan i sådant syfte en skrift med titeln ”Hur skall man bygga i Visby?” Innehållet i den skriften kanske inte fullt skulle stå sig vid en nutida granskning. Men man kan ställa sig frågan, om det kanske kunde vara skäl att än en gång beträda propagandans väg. Om inte annat så får man hoppas, att sällskapets egna ledamöter föregå med gott exempel, få den sanna känslan för våra gamla skönhets- och kulturvärden.
Sällskapets nuvarande uppgifter kunna synas vara obetydliga i jämförelse med vad äldre generationer inom sällskapet åstadkommit. Men det är icke nödvändigt, att sällskapet alltid jäktar efter att komma med något nytt, att alltid vara före sin tid. Sällskapets främsta positiva insatser ha alltid gjorts i tider av allmän stagnation, då det allmänna inte längre haft viljan eller förmågan att hålla jämna steg med utvecklingen. Om så åter blir fallet, kan sällskapet säkert åter bli en tändande gnista. I avbidan därpå gäller det att slå vakt om sällskapets inre utveckling och bekräfta sanningen om det ”evigt unga D. B. V.” Talaren slutade med ett leve för sällskapet, vilket vederbörligen besvarades.
Varpkastningen utföll så att av de fem tävlande tremannalagen vanns första priset av hrr Rolf Ödin, Einar Munthe och Kjell Wiman och andra priset av Thor Ödin, R. S. Tigerhielm och Dan. Glansholm.
Underhållningen sköttes för övrikt i den vackra kvällen härute i hagen av infanteriregementets musikkår.
Senare på kvällen samlades man till supé i D. B. V:s paviljong, där ett stort antal ledamöter deltogo.
Under supén talade borgmästare Löwenberg för dagens föredragshållare, medan talet för ordföranden hölls av civilingenjör Gunnar Lyttkens. Till sällskapets ordförande, fältläkaren Nils Carlson, avsändes ett hälsningstelegram, undertecknat av samtliga vid supén närvarande ledamöter. Gästernas tack framfördes i ett tal av fil. mag. Einar Hjort och till slut hölls ett mycket uppskattat anförande av professor Johnny Roosval, vilken gjorde en del erinringar i anslutning till dagens föredrag och särskilt erinrade om det samarbete mellan svenska och danska forskare, som förekommit vid Valdemarsgraven, där de forna fienderna vila tillsammans.
På Paviljongsplanen konserterade under kvällen infanterimusiken och ett mycket rörligt folkliv utvecklade sig.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 Juli 1938
N:r 156