Folkfest i strålande väder. — Tusenhövdade människoskaror i rörelse.
” Arrangörerna av årets Barnens dag ha all anledning i världen att gnugga sina händer. En sådan publikinvasion har man väl aldrig skådat förut och ett mera strålande väder än det som rådde under de båda festdagarna går det naturligtvis inte att få. På Paviljongsplanen — ”dagens” traditionella lokal räknade man tillsammans in 18,000 personer, en siffra som står sig fint i jämförelse med tidigare liknande evenemang. Och dock kunde förra årets ypperligt regisserade tvådagarsfest, trots ett allt annat än lockande ”utomhusväder” på första dagen, notera ett finfint publikrekord. Visserligen börjar man få kläm på att ordna dylika folkfester som Barnens dag faktiskt utgör, men en synnerligen viktig faktor är av naturliga skäl vädret, vars ”lynne” alltid står i ett visst förhållande till publikfrekvensen, eller tvärtom. Äro vädrets makter på ett så slösande festhumör som de nu voro, då måste också med naturnödvändighet festens facit ifråga om anslutningen bli något alldeles extra. Förutsatt förstås, att vederbörande arrangörer ha något piggt och trevligt att bjuda på. Och det bruka ju Barnens dags fröjdpappor och — mammor ha. Så även i år. Stämningen hos publiken var också den allra bästa. Till och med själva trängseln på festplatsen tycktes ägnad att sätta allt folket i prima festhumör. Och roade gjorde man sig så det förslog; möjligheterna härtill voro också legio förty de voro många.
Av ovanstående kortfattade antydningar torde framgå att det var ett rörligt, livligt och färgrikt folkliv som under de båda festdagarna utvecklade sig på Paviljongsplanen och naturligtvis även uppe på själva gamla ”Pav” där man ägnade sig åt bordets, Terpsichores och cabaréns förnämliga nöjen.
Men låt oss gå i ordning med frågorna. Redan tidigt på lördagsmorgonen fick staden prägeln av att något alldeles extra var i görningen — med andra ord att det var Barnens dag. Lördagsiivligheten och färgglädjen var alldeles påfallande enastående — ballonger, spatserkäppar o. andra mer ”eller mindre färgsprakande festattribut såg man överallt, och” de akustiska sensationerna ute på stan bestods förutom av det obligatoriska trafikbruset av bösskrammel, pipor och positiv m. m., allt flitigt utvecklat av skönt eller lustigt skrudade personager av olika yrken, stånd och kön samt åldrar. Och ju längre det led fram på dagen ju livligare blev det i alla avseenden. Men när klockan började skrida fram emto tredraget började huvudgatorna — de längs vilka det obligatoriska festtåget skulle dra fram — kantas av allt mer växande folkskaror, beredda att offra mörka eller vita slantar i de skramlande bössorna. Tåget utgjordes denna gång av ett dussintal. ekipage, varav några drogos av hästar. Samtliga voro bemannade. med ett större eller mindre antal fantasiklädda damer och herrar och småttingar, vilka oberoende av ålder och kön ådagalade ett aktningsvärt nit när det gällde att gå till storms mot åskådarmassornas portmonnäer. Att utpeka något särskilt -ekipage som särskilt ”slående” vore kanske en smula orättvist. Där fanns emellertid björkklädda höhäckar, ett rart russekipage, ett par tre hade musik ombord — bland annat skådade vi Staplebackebarnen trakterande sina felor, kapten Grogg med underlydande mannar, och ännu något kapell, vilka såväl under själva färden som vid ”stationerna” förnöjde sig själva och oss andra med glada låtar. Vidare hade den märkliga stenåldersgrottan Stora Förvar på Karlsö med några i djurhudar skrudade stenåldersmänniskor satts på hjul, medan på ett annat ekipage skådades kända visbyprofiler ”till häst” o. s. v. Somliga av de i kortegen deltagande åken hade sköna bilder målade runtom, och bland deviserna märktes glada uppmaningar om att ”ösa ut pengarna”. Och det gjorde man nog också allt efter råd och lägenhet. Tåget inleddes av en mäkta skön scheik till häst och en ung beriden dam som håvade in åtskilliga mynt i sin Barnens dagsbössa. Det gjorde dom förövrigt lite var. Nere vid Paviljongsplanen upplöstes tåget och därmed var rulljangsen i full gång. Människomassan blev – allt kompaktare, karusellerna snurrade i ett, tombolahjul och rouletter roterade, man vann hundar, dockor, glas och allt möjligt mellan himmel och jord och på skjutbanorna utmanade man fru Fortuna immerbada. Och på dansbanan ”fröjdade” allt folket med liv och lust som det brukar heta i bättre festreportage. Mot kvällningen tändes de från den höga masten utgående ljusgirlangerna. Uppe i toppen av masten växlade färgerna i ett tjusigt feeri av Eric Göthbergs fabrikat. Tills alltsammans slocknade, men blott för en stund när raketer, svärmare och allt vad de pyrotekniska finesserna heter effektfullt svarade för underhållningen. Och så fortsatte man igen, det blev köer vid alla de olika stånden, allt skulle man naturligtvis pröva på. Inte minst bråttom hade man i konditori- och smörgåsserveringarna, men även de ”varma korvgubbarna” hade ett fasligt ståhej att fiska korvar och breda senap. Och från karusellpositiv och dansbanekapell ”vällde valser och fox i en aldrig sinande tonström. Man knuffades och trängdes och ”hade sig” som det heter, humöret var på toppunkten och till åtskilliga barmar trycktes ömt sköna vinster av varierande format och värde. Ja, det var förvisso den verkliga folkfesten i hägnet av ett par ljuvliga högsommardagar och dito kvällar.
Var det högstämning ute på planen var det sannerligen inte sämre beställt inne på Paviljongen. Också här hade man ”Sslagit sig i backen på” att trivas, ett förståndigt beslut som förresten var lätt att omsätta i praktiken. Visst var det en smula trångt om saligheten, isynnerhet på lördagen, men det gjorde bara det hela mera spännande. Borden voro givetvis beställda långt i förväg, och även reseryborden torde ha haft ett par stora kvällar. Den speciella Barnens dagssupén smakade förträffligt, Barnens dagsbalen fyllde paviljongsparketten nästan till den s. k. bristningsgränsen och så fort det bliv en liten paus i det allmänna dansandet, ätandet och serpentinkastandet m. m. framträdde bums en tripp vältrimmade cabaretartister, vilka (så klart) revo ned åskor av applådor. Så gissa om det var stämning och luft i luckan!
Värst att riva ned applådåskorna var nog lilla Eva Runsten, som med sina piruetter och välförhållande i övrigt dansade sig rakt in i publikens hjärta. Hennes Musse Pigg t. ex. var en skickligt gjord sak, absolut ett av de allra ”charmigaste” numren . på hela tillställningen. Vad månde bliva av det barnet? I cabarén medverkade desslikes en skön Carmen jämte en elev från Malmborg-Franks danskurser, som bl. a. i en slavisk dans lade publiken för sina fötter. Att ”Tjasse” Grönberg and his brothers ävenledes skördade lagrar, liksom ock Mr Jackson på hemväg från någonstans samt de berömda femlingarna från USA är ju också tämligen självklart. Blomster och applådbrak över så gott som hela linjen. ”På detta numera så vanliga lilla sätt” hade publiken dessutom tillfälle att allsjunga” för tillfället särskilt diktade verser” på lika kända som hurtfriska melodier. Och det gjorde den med den äran.
På lördagskvällen blev fröken Käthe Hanson, Rosendal, föremål för hyllningar. ”Hon begick nu sitt tioårsjubileum som medverkande i Barnens dag och harangerades till den ändan av brandehefen Carl Lindström, som även till vederbörande överlämnade ett silverfat, som ett tack för hennes högt uppskattade insatser.
Ett slutomdöme om årets Barnens dag måste nödvändigtvis innebära ett fint betyg, vars grundvalar vila på så pass stabila faktorer som goda arrangemang och — önskeväder. Publiken var rekordmässig. Till mycket stor del bestod den givetvis av stadsbor och turister, men fråga är om inte den gotländska landsbygden båda dagarna men framför allt på söndagen, svarade för brorslotten av anslutningen.
Allt var synnerligen väl ordnat. Trots den kraftiga folktillströmningen gick allt förträffligt i lås. Några störande intermezzon inträffade inte och polisen hade det därför inte alltför betungande. Något svimningsfall och ett mindre olycksbud — en ung dam som på lördagskvällen gick för nära slängkarusellen och fick ett par fötter i huvudet — klarades galant av den stab av Röda korsmän som var tillstädes på platsen.
Anordnarna av årets Barnens dag — Mjölkdroppens spädbarnshem torde med vissa glada förhoppningar kunna motse resultatet av sina ansträngningar. Även om fjolårets rekordnetto, uppnått av Barnkrubban, är svårslagbart, torde årets festkommittérade, damer och herrar, kunna hysa vissa anspråk på nytt rekord också ifråga om nettot. Och samtidigt glädja sig åt ett gott tillskott i och för sin välförtjänta verksamhet i människokärlekens tjänst.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1938
N:r 174