En i hela vår stad känd och uppskattad person går i morgon in i sitt nionde decennium. Det är Hanna Nilsson — väl sedan snart sextio år hela stadens kokarmor och allt i allo så snart det rör sig om större festligheter.
Att ha lagat mat för kung, kronprins och andra på gotlandsbesök varande kungligheter, eller att, efter en bättre middag, ha blivit i köket hyllad av exempelvis norska studentsångare, faller väl inte precis på alla kokarmorors lott. Knappast heller den omständigheten att understundom hrr gourmeter, förtjusta över bordets lockelser, genom ett spontant utbristande i den klassiska frågan ”Oú est la femme?” velat prompt och övillkorligen å det snaraste bekanta sig med förtrollerskan vid spisen. Men detta — och en hel del annat till — kan Hanna Nilsson, som på onsdag ämnar börja tillagningen av sitt nionde decennium anteckna på sin långa, hedrande meritlista.
Om hon vill.
Hanna Nilsson, känd och välkänd kokfru inte bara i Visby utan över hela Gotland, sitter med spelande ungdomliga ögon betraktande omvärlden, i detta speciella fall närmast bestående av en av högstdensammes ”herrskapsfruar” plus en tämligen näs- och frågvis födelsedagsintervjuare.
— När jag började? Så där i tjugoårsåldern, skulle jag tro.
— Och hållit på sedan dess. $9Sextio år vid spis och grytor är ingen liten tid precis.
— Ånej vars, men det har varit uteslutande roligt, alltsämmans. Alla mina fruar ha trivts bra med mig och jag med dem.
Säger fröken Nilsson bland annat. Och tillägger i förbigående något om att hon obligatoriskt ”klarat biffen — hoc est de årligen återkommande festmåltiderna — i ett femtiotal familjer i stan. Fasta kunder, så att säga. Därtill kommer sedan en mängd andra ”engagemang” såväl i Visby som runt hela ön. Men alit det där, tillägger fröken N., har det stått förut om i Allehanda. Den har jag förresten varit prenumerant på i 52 år.
— Ja, infaller den husmoder i vars salong denna födelsedagsintervju utspelas, har man inför festliga tillfällen lämnat köket och alla aktuella hushållsbestyr i Hannas händer, då vet man också att allting skall lyckas och att man själv och ens gäster komma att trivas åtminstone vad maten angår.
Onsdagens jubilar, som alltjämt besitter goda kropps- och själskrafter, är fortfarande redo att begå några decennier i sällskap med sina älskade grytor och kastruller. Hon är alltjämt en glad, god och skicklig kökskommendant, som bl. a. under tio år haft kommandot i frimu: rarnas kök och även under en lång följd av år varit ”adjungerad ledamot” av domkapitlet på så sätt att hon klarat av åtskilliga biskopsvisitationsmiddagar ön runt.
Det lär vara ett faktum att Hanna Nilsson känns igen på den mat hon lagar. Och inte bara känns igen vtan i sin mat identifieras på ett högst smickrande sätt. Men så är hon också Visby stads äldsta Kokerska, en bland de skickligaste och mest anlitade. Och själv kan hon förtälja om hur man i den förvisso ingalunda lätta uppgiften att på ett kultiverat och fint sätt tillfredsställa magens krav hos mer eller mindre fordrande gäster ibland kan bli ganska jäktad.
Inte sällan har det varit att huvudstupa på samma dag bege sig från ett herremanskök till ett annat. Men det har gått.
— Och ska nog gå ännu en tid förklarar intervjuobjektet till sist.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 19 Juli 1938
N:r 163