Efter en lång tida sjukdom avled igår eftermiddag f. brevbäraren Ossian Engqvist härstädes i en ålder av 77 år, närmast sörjd av maka, född Anderberg, syster och syskonbarn.
Engqvist var född i Stenkyrka den 6 dec. 1859 och gick först till sjöss, men kom snart åter iland och fick anställning först hos landshövding Horn och sedermera ett år hos dåvarande utgivaren av Dagens Nyheter Rud. Wall. 1884 antogs han i postverkets tjänst och blev ordinarie brevbärare i december samma år. Sin tjänst i posten lämnade han med pension den 1 jan. 1925. Som synliga bevis på. sitt välförhållande i olika avseenden innehade han Patriotiska sällskapets guldmedalj och silvermedaljen i åttonde storleken För nit och redlighet. Inom härvarande loger av Frimurare- och Odd fellowordnarna var han sedan många år en nitisk, plikttrogen och intresserad tjänande broder. Han har emellertid de senaste åren måst träda tillbaka på grund av ohälsa. Utom sin tjänst i posten och sitt arbete i de nämda ordenssällskapen har ”farbror Ossian” haft ännu ett stort intresse, nämligen sången. Han var i många år en av stöttepinnarna i förstetenorstämman i såväl Allmänna sången som i Gotlands sångarförbund.
Med Ossian Engqvist lämnade en god människa denna jämmerdalen. God och glad, alltid med ett vänligt ord på läpparna och en solglimt i ögonvrån, tillhörde han den sortens människor, som det tyvärr är ganska ont om. Och inte bara Visbybor utan även många turister under gångna år, ha ”Rosenknoppen” i livligt och kärt minne, hans skämtsamma inpass och putslustiga historier. Men nu har ”Vestkindetåget blåst” för sista gången och farbror Ossian har fått vila. Bland vännerna i sångarkretsen och Visbylogerna av frimurare- och oddfellowordnarna lämnar han ett tomrum efter sig, men minnet av den glade vännen med det goda hjärtat skall länge leva. Vila i frid.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 28 April 1937
Nr 96