Deras gåta blir aldrig löst. — Deras skallar ha försvunnit ur de arkeologiska samlingarna.
Nya Dagligt Allehanda ger offentlighet åt en sak, som hittills varit känd endast i vetenskapsmännens krets, men som nu fått ny aktualitet inför det arbete, som dr Hanna Ryd är i färd med att utarbeta om fynden från Stora Karlsö. Detta vetenskapliga arbete, vilket bygger på de forskningar, som dr Rydhs make i första giftet, dr Bror Schnittger, gjorde i grottan Stora Förvar, väntas komma ut inom en ganska snar framtid.
I Stora Förvar har man som bekant hittat åtskilliga intressanta saker — den märkligaste utan tvivel de kluvna människoben, som givit våra arkeologer anledning till antagandet, att grottan i själva verket skulle ha varit bebodd av kannibaler, något som för våra breddgrader betecknas som en verklig sensation. Det hade också varit ett ytterst intressant kapitel för våra vetenskapsmän, om de varit i tillfälle att lista ut, av vad för slags ras de människor voro, som här levt. Det hade icke heller varit omöjligt, ty vid grävningarna på 1890-talet hittade man i grottans metertjocka kulturlager tre människokranier av en lågt stående människotyp, ett slags neanderthal-människor vid Östersjön. Man ansåg sig redan vid den preliminära besiktningen kunna fastslå, att de icke varit av germansk stam. Hade man kunnat lösa deras gåta, så hade kanske en annan ännu större gåta kunnat klarna: Vad voro de första människorna i Skandinavien av för härkomst?
Men nu äro dessa skallar helt enkelt förkomna. Det har skett redan någon gång vid sekelskiftet och det har sedan dess varit en offentlig hemlighet bland arkeologerna.
Skallarnas försvinnande tillgick i korthet så, att när gamle riksantikvarien Hildebrand fick upp fyndet från Stora Förvar någon gång omkring 1900 — och skallarna voro då med —lät han Gustaf Retzius, den store antropologen, få hand om skallarna för närmare utrönande av vilken ras de kunde tillhöra. Hildebrand förde ett högst personligt regemente och gav utan tvivel. Gustaf Retzius utan någon som helst skriftlig förbindelse r de saker han ville att R. skulle undersöka. Retzius tog hem till sig skallarna i ett paket — och sedan äro de för alltid borta. Troligen ha de slängts på sophögen bland annat ”skräp” från den store antropologens vind eller källare efter hans död.
Beklagansvärt är det emellertid att så skett. Varifrån kommo grottmänniskorna, vad tillhörde de för ras, när levde de på ett ungefär ? Svaret skulle ha bidragit till lösandet av högst intressanta problem när det gäller Nordens och speciellt östersjösträndernas första människor. Nu är det dyrbara materialet borta.
Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Juni 1937
Nr 145