Åter en kriminalfilm haver man avnjutit, denna gång på Visbybio, och signaturen är för sin del vid detta laget så pepprad på kriminalfilm, att han rentav håller på att taga skada till sin själ. ”De 39 stegen” är det mystiska namnet på historien, som dock rättvisligen må hänföras till de ganska spännande och originella, även om man inte får någon direkt klarhet i vad de där 39 stegen är för nå’t. En del naturscenerier från Skottland noteras med nöje, och man får t. o. m. se ”Den flygande skotten”, expresståget, som brukar figurera i tidningar och romaner, och en liten inblick i ”Skottland Yards” arbetsmetoder är ej heller att förglömma. Det är en viss humor över vissa scener, för vilken den sympatiske hjälten Robert Donat svarar. Han är faktiskt en trevlig karl, och hans moatjé Madeleine Carrol är inte dum hon heller. Naturligtvis knallar skott, och i filmens tidigare skede får man t. o. m. — horrible dictu — se en dolk i ryggen på en kvinna, men dylikt hör ju nästan till de nödvändiga ingredienserna en kriminell filminrättning.
Ett par förspel, det ena om ”Lysmasken” och det andra om ”Ungdom”, har dock mera värde. Lysmaskdramat är
förresten högintressant.
W…
”Upprorsfanan”, filmen som i går hade premiär på Regina, tillhör det slaget, som icke tillkommit i syfte att blott och bart skänka publiken en timmes underhållning. Nog för att den är underhållande och spännande så det förslår, men den är vida mer, den är ett gripande dokumentöver mänsklighetens eviga kamp för verklig och inbillad lycka och frihet. Handlingen är förlagd till Dublin och de drastiska händelserna gruppera sig kring en episod från den irländska frihetsrörelsen år 1916, då en skara patrioter proklamerade Irlands oavhängighet och satte sig i besittning av stadens posthus, där de med dödsförakt kämpade mot den överlägsna engelska militären. Allt är skildrat med en hänsynslös realism, och miljöer och tyger av äkta irländsk karaktär ger filmen en stark illusion av verklighet. Barbara Stanwyck som den unga makan, vilken kämpar för sin kärlek och lycka, och Preston Foster, som slites mellan kärleken till hustrun och till fosterlandet, spela sina roller med verklig inlevelse och detsamma kan sägas om övriga i filmen medverkande.
— Som förspel visas en sportfilm och en sprallig komedi.
Vox.
”Flickorna gör slag i saken”, Roxys trevliga film, ges även som matiné på söndag middag.
En av årets filmsensationer blev Dorothy Lamour, som med sin debutfilm ”Djungelflickan” visade sig vara en synnerligen angenäm bekantskap; vacker, charmfull, välsjungande, ja allt vad man begär av en filmstjärna.
Nu är det många unga kvinnor, som börjat i likadana roller och som sedan spårlöst försvunnit, men med Dorothy Lamour är det helt annorlunda. De höga herrarna i Hollywood märkte snart, att det var något speciellt med den lilla flickan, som man hämtat från radion, gav henne långkontrakt och en stor roll mot Carole Lombard och Fred Mac Murray i ”De möttes i Panama”.
Gotlands Allehanda
Fredagen 16 April 1937
Nr 86