Det nordligaste av Gotlands samhällen — Fårösund — har spelat en mycket betydelsefull roll i öns historia under längesedan svunna tider, och är en alltjämt uppmärksammad plata. Fårösunds skyddade läge vid sundet mellan ”Storlandet” och Får-ön har anlitats såväl i fredliga förvärv som i krigiska syften. I forna tider sökte sig handelsfartygen till Fårösund för att lossa och intaga last samt ibland för att undkomma sjörövare, som på den tiden huserade utanför öns kuster.
Fårösunds krigiska historia berättar oss att hamnen och dess strategiska läge utnyttjats vid flera ställen. Så ”nyligen” som 1854 blev Fårösund anlitat som särdeles viktig flottbas för franska och engelska flottornas operationer mot Ryssland. Detta var under Krimkrigets dagar. Om de krigförande länderna tilltvungo sig flottbasen i Fårösund eller om det skedde med den svenska regeringens goda minne, har hittills icke nämts någonting.
När det åter drog ihop sig till krig i Östersjön mellan Ryssland och England, anlades (1885) befästningar på Fårösund. Dessa utgjordes bl. a. av några batterier skeppskanoner, vilka sedermera, då ett detachement kustartilleri förlades till Fårösund (1901) förstärktes. Efter världskriget förekommo som bekant en hel del indragningar inom olika vapenslag och då slopades även befästningarna i Fårösund.
Sundet är, som redan omtalats, livligt frekventerat av seglare, vilka dock tidigare varit hänvisade till ”södra gattet” — i sydost —. Större fartyg kunde nämligen icke passera genom sundet, utan måste gå samma väg ut som in. Sedan ett par år tillbaka är denna olägenhet eliminerad. Omfattande sprängnings- och muddringsarb eten ha företagits i ”norra gattet” och hinder för djupgående fartyg ha undanröjts, så att de nu obehindrat kunna komma in till Fårösund genom vilket gatt som helst. Detta har blivit till stor gagn för sjöfarten på Fårösund och därmed samhällets utveckling.
Den på sin tid påtänkta järnvägen till Fårösund blev aldrig av — som väl var. Samhället har vuxit ganska raskt utan järnvägsförbindelser och numera är man mindre än någonsin i behov av järnväg. Nu är det bussar och bilar som svara för landtrafiken till och från samhället i norr — och till Fårön. Fårösund föreföll förr att ligga rätt så avlägset från Visby och en resa dit eller till Fårön var ett företag. I våra dagar är en tripp till Fårösund en affär, på en timme och ”cirka” minuter. Det beror nu på hur fort man vill färdas på de utmärkta vägarna mot norr.
Samhället är idylliskt beläget och därför mycket anlitat av semesterfirande. Bra badstränder, vackra omgivningar och gott om lämpliga mål för utfärder: Bunge muséum, strandvallarna i Fleringe och andra sevärdheter av olika slag i trakterna. Mer kan man rimligen inte begära. Fårösund har naturligtvis affärer för olika branscher, hotell, pensionat, verkstäder etc., varför man strängt taget kan få vad man vill till rimliga priser.
På sistone har det blivit en extra uppryckning av samhället. Man bygger, anlägger gator, nya företag komma till o. s. v. Allt detta har naturligtvis sin orsak och vilken denna är, känna vi nog till litet var. Oron ute i världen har under senare år ökats undan för undan och inget land kan känna sig tryggt mot krigiska förvecklingar. Gotland ligger ju mitt i gapet, om stormakterna skulle drabba samman i Östersjön, och för att försöka rädda vår neutralitet måste ju militära åtgärder vidtagas. Fårösund har därför åter kommit till heders som förläggningsort och nu pågå som bäst förberedelsearbetena. Flyghamn finns ju redan, men de förut slopade militära anläggningarna, komma att utnyttjas på lämpligt sätt.
Det har varit livligt meningsutbyte om var de nya stridskrafterna skola förläggas till ön, men Fårösund fick slutligen de flesta rösterna.
Kulturhistoriska museet i Bunge
är beläget endast ett par km. från Fårösund, varför besökare i samhället självfallet böra taga en promenad dit. Det är icke för mycket sagt om man säger att Bunge museum hör till Gotlands förnämsta sevärdheter. I en vacker löväng har friluftsmuseet och dithörande byggnader uppförts. Fornminnena äro synnerligen väl bevarade och skickligt sammanförda så att besökaren får ett gott intryck av huru förhållandena gestaltade sig på Gotland under förfluten tid.
Mitt för ingången tronar en väldig bildsten en av de allra ståtligaste från vikingatiden. Kring ”Gammelgarden”, som har sin egna infartsväg, äro flera olika slags byggnader grupperade. De flesta av dem äro flyttade från Biskops gård i Bunge, där de under 1600-talet byggdes av bonden Rasmus Biskops. I byggnaderna finnas snart sagt alla de attribut, vilka förekommo till användning i hushåll, möblering etc. Ingenting saknas heller av redskap o. d. som användes i jordbruket, ladugårdar, brygghus o. s. v.
Det intressanta museet i Bunge öppnades 1908, och har skapats av t. folkskolläraren Th. Erlandsson, som är museets intendent.
Fårön
kan man ju inte underlåta att titta närmare på, när man kommit så långt som till Fårösund. Numera är det icke förbundet med någon kostnad att taga färjan över till färgstället Broa på Fårön. En färd runt Fårön är en upplevelse, som man sent glömmer, ty naturen där är anslående och egenartad. I och vid talrika små träsk är fågellivet så här års mycket livligt och man kan här och var skymta sällsynta fågelarter. Nästan var man färdas fram träffar man på öns fyrbenta invånare, utegångsfåren, betande på de magra hällmarkerna och i skogarna. Knuttimrade ”lambgifter” är det ganska gott om liksom även andra byggnader utmärkande för gammalt byggnadssätt på ön.
Fårö kyrka ligger på en stenig slätt nära havet, och har kanske icke så. mycket av sevärdheter att bjuda på. Den uppfördes 1859, då den gamla medeltidskyrkan revs ned. Inne i kyrkan är dock den gamla ”kuta-tavlan” bevarad. Ett rim på danska skildrar 15 fiskares färd på isen 1603. Fiskarna hade varit ute på säljakt, medan isen ännu låg kvar på våren. Det isstycke som fiskarna befunno sig på lossnade emellertid, och drev norrut förbi Gotska Sandön, där tre fiskare lyckades taga sig i land över andra kringflytande isstycken. De kvarvarande männen på. det stora isflaket hamnade slutligen i Stockholms skärgård efter 14 dagars äventyrlig och strapatsrik färd. De hade under tiden på flaket livnärt sig med rått sälkött. händelsen är skildrad både i ord och bild.
Norr om kyrkan ligger öns fiskrikaste träsk, Mölnerträsk. På östra sidan av ön är jorden bördig fastän den är mycket stenblandad. När man ser fälten före sådden kan man knappast tro att de steniga tegarna kunna bära skördar. Men fåröborna synes klara sig bra på fiske och jordbruk, ty på 60 år har icke någon gård sålts exekutivt på. Fårön.
Sudersand vid Sudersandsviken är en av de allra vackraste vikarna på Gotland. Där finns både pensionat och restaurang, och platsen är under sommaren mycket flitigt besökt. Besöken utsträckas då. vanligen också till Ullahaus märkliga flygsandsfält, som är beläget icke långt därifrån, och till Holmuddens fyr, Gotlands utpost mot nordost. Turistföreningen anordnar ofta utfärder till den egendomliga och vackra ön.
Gotlands Allehanda
Lördagen 12 Juni 1937
Nr 133