som vi i korthet omnämde i gårdargens nummer, kunde tack vare Visby brandkårs ingripande och ett mycket gott arbete av ortsbefolkningen med brandfogden, fjärdingsman Hansson i spetsen, begränsas till den länga, sam först antändes.
Elden började något före kl. 3 i en gammal tröskvandring, som var full av halm, spred sig därifrån till en halmstack och vidare till den sedermera nedbrunna ladugårdslängan. Denna var fylld av brännbara ämnen såsom hö, halm, tjärved m. m., och med de resurser man hade på, platsen syntes det redan från början omöjligt att rädda byggnaden, trots att langningskedjor anordnades och den s. k. kyrksprutan kom till användning. Den andra ladugårdslängan, där djurbesättningen fanns inrymd, var genast svårt hotad ach djuren fördes därför i säkerhet, varefter Visby brandkår rekvirerades. Denna utryckte med en bil, som emellertid fick motorstopp vid Snäckgärdsbaden, vilket fel det tog sju minuter att reparera, och under tiden skickades en andra brandbil ut. Vid kårens ankomst brann det givetvis friskt, men sedan cirka 250 meter slangledning lagt ut till Västkindekanalen och motorsprutan kommit i gång, var risken för den andra längan snart begränsad, och vid sjutiden kunde djuren åter föras in. Kl. 9,20 var kåren åter i Visby.
Angående orsaken till eldens uppkomst är ännu ingenting känt, då polisutredningen i saken icke hunnit slutföras. Ladan, som ägdes av lantbr., Johan Karlsson, Bläsungs, var försäkrad.
Det kan nämnas, att brandkårens egen motorspruta för tillfället var bortskickad till reparation, men att A. B. Pumpindustri i Göteborg gratis ställt den nu använda sprutan till kårens forfogande. Utan denna spruta, som gick utan mankemang fem timmar i sträck, hade det säkerligen visat sig ogörligt att så snabbt bekämpa branden.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 31 December 1936
Nr 304