Vad några fastlänningar fingo se, då de besökte Gotland för att uppgöra plan till järnvägen Visby—Hemse.
Framlidne majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Cl. Adelsköld har efterlämnat en hel del memparanteckningar, av vilka ett par kunna anses vara av speciellt intresse för gotlänningarna.
Adelsköld erhöll år 1872 en skrivelse från stadsläkaren i Visby doktor Ernst Leijer med förfrågan, om han skulle vilja uppgöra plan till en järnväg mellan Visby och Hemse, Som saken livligt intresserade Adelsköld, vilken tidigare varit med om flera järnvägsbyggnader i Sverige, och han dessutom aldrig besökt »den i många avseenden märkvärdiga ön», accepterade han med nöje.
Först stannade han i Visby ett par dagar för att bese kyrkoruiner m. m., och utse plats för bangården, Och i d:r Leijers och hans frus sällskap samt utrustade med en präktig matkorg, som innehöll alla Guds gåvor i fast och flytande form, färdades Adelsköld, hans hustru samt hans kamrat kapten. Godenius sedan i sakta mak tvärs över ön från norr till söder, »besågo linjen för järnvägen, som befanns vara den yppersta man kunde önska sig, de gamla märkvärdiga kyrkorna samt de förtjusande blomsterhöljda ängarna med deras stora präktiga hundraåriga ekar, almar och andra träd», Ankomna till Hemse måste man stanna ett par dagar hos »den ovanligt älsklige kyrkoherden prosten Lyth. Och på ångvagen, som togs mera västligt, hade man tillfälle att bese nya delar av »Östersjöns pärla» och sammanträffa med och lära känna åtskilliga andra av öns ledande män.
Efter återkomsten till Visby meddelade d:r Leijer, att han skulle resa till Slite dagen därpå för att närvara vid mönstringen av garnisonen i Slite fästning och frågade om inte Adelsköld och, hans ressällskap ville följa med för att få se östra delen av Gotland och dess försvar mot rikets fiender. Det ville han förstås gärna.
På morgonen samma dag hade för det viktiga ärendet med ångbåten från Stockholm anlänt en generalmönsterherre med sin adjutant och ordonnans samt en mönsterkommissarie med sin skrivare, vilka mea sedvanlig honnör mottagits av krigs befälet på ön. Och sedan frukost intagits skulle mönstringsherrarna jämte detta befäl avresa till Slite.
De besökande järnvägsexperterna väntade sig, efter sådana förberedelser, ett stort artat militäriskt skådespel med »defilering i parad», fontarer, kunglig salut o. s. v. — såsom vanligt.
Framkomna till Slite fingo de se »en artillerist stående helt legert med sin sabel för fot vid dörren till något, som liknade ett tämligen förfallet uthus, och i gräset bredvid låg en konstapel jämte två man, även dessa klädda i artilleriuniform».
Det var här mönstringen skulle försiggå, upplyste d:r Leijer. »Här ser du
garnisonen», sade han till Adelsköld. Ej långt därefter anlände de övriga mönstringsherrarna, både från Stockholm och Visby, med adjutanter, skrivare och ordonnanser i ett flertal vagnar, så att det blev rätt livligt på den förut öde platsen. Garnisonen uppställdes av konstapeln. Mannarna skyldrade för generalmönsterherren, tillfrågades av honom, om de voro nöjda och belåtna, vilket de lyckligtvis befunnos vara, och inom tio minuter, under vilka adjutanten och skrivaren gjort sina anteckningar, var det hela överstökat och expedierat.
De guldsmidda herrarna i trekantiga galonerade hattar med och utan blågula plymer återvände till Visby och därifrån till Stockholm för avläggande av rapport, vilken, enligt vad dir Leijer sedermera meddelade, på gammalt traditionellt sätt innehöll att »allt syntes för tillfället vara lugnt på ön, ehuru man icke kunde! vela när fienden behagade anfalla, men att garnisonen enligt gammal svensk vana längtade att få offra liv och blod för konung och fädernesland om det gällde på».
Sedan de höga herrarna lämnat Slite besågo Adelsköld och hans ressällskap, ledda av d:r Leijer, fästningen, »som egentligen utgjordes av en halvt kullramlad stenmur med några forntida rostiga och väderbitna kanoner med som det föreföll igenstoppade fänghål».
Under vandringen till och ifrån fästningen beräknade d:r Leijer, att statsverkets kostnad för mönstringen uppgick till 1,500 å 2,000 kronor eller mellan 400 och 500 kronor för var man av garnisonen. Och då Adelsköld stilla undrade, om det inte vore enklare och billigare att sända gärnisonen på Slite fästning till Stockholm för att mönstras, svarade d:r Leijer att »fästningen vore ju då utan försvarare och ryssen, som genom sina spioner hade reda på allt, kunde med en kupp anden ön».
För ett sådant skäl måste Adelsköld naturligtvis böja sig. Och ??????? vrån famns nog hos både honom och d:r Leijer.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 2 Augusti 1934
N:r 177