Visby stads uppkomst.

Av amanuensen Erik Floderus.
Om man studerar en stadsplan över Visby, lägger man lätt märke till att i centrum av staden avtecknar sig en inre stadskärna med halvcirkelformig begränsning. I väster begränsas den av Strandgatan, i norr, öster och söder omslutas den av Späcksrum, S:t Drottensgatan, Södra Kyrkogatan och Hästgatan ned till Donners plats. Detta kan knappast vara en tilltällighet, utan måste i stället anses oeteckna spårea av en äldre, trängre befästningsgördel än ringmuren. I diskussionen om Visbys uppkomst som stad har just frågan om denna äldre befästningsgördel allt mer och mer trängts fram i förgrunden. För närvarande finnas två teorier om Visbys uppkomst, den företrädd av Nils Lithberg och Sven T. Kjellberg, vilka förneka existensen av en sådan äldre befästning, den andra företrädd av bl. a. Adolf Schück och Otto Janse, vilka förklara detta halvcirkelformade, gatusystem som spår av en vall, vilken omslutit Forn-Visby.
Lithherg har i »Gamla svenska städar» mei stöd av de fornfynd, som anträffats inom och strax utom ringmuren skisserat upp Forn-Visbys uppkomst ech utveckling till medeltidens mäktiga hansastad. Han fastställer dess karaktär av ett gutniskt handelssamhälle grundat via 900-talets början, innan ännu kristendomen gjort sitt inträde på ön. På ömse sidor om en väg, som gått, över platån nedanför Klinten från platsen i Söderport
över nuvarande Wallers plan, vidare i S:t Hanagatans eller Mellangatans sträckning, genom nuvarande Smedjegatan och fram till platsen för Norderport, lades ett antal stora köpmansgårdar eller grupper av sådana i en formation, som närmast kan karaktäriseras som en stor »långby». Från denna väg ledde andra vägar till bebyggda områden vid nuvarande
Donners plats, platsen vid S:t Olov och platsen vid S:t Nicolai. Gravfynd ära anträffade på det sistnämda stället samt vid Donners plats och området vid S:t Hans. När kristendomen kom, byggde köpmännen kyrkor intill sina gårdar för sig sch sitt husfolk. Med samhällets utveckling utplånas gränserna mellan de olika gårdsgrupperna, och dessa växa ihop till det nuvarande Visby. Kyrkorna bli församlingskyrkor, och när dessa icke räcka till, byggas dubbelkyrkor som Lars och Drotten, Hans och Per. Samma uppfattning har Sven T. Kjellberg, som anser att talet om en äldre, trängre befästningsgördel är så orimligt, att det icke ens behöver vederläggas.
En helt annan uppfattning, on Visbys uppkomst har Adolf Suhück. Han anser, att denna äldre befästningsgördel varit en vall av jord och sten av samma slag som i Birka och Västergarn, som anlagts för att skydda hamnen mot inkräktare från landsidan. Innanför denna vall har under vikingatiden uppstått ett stadsliknande samhälle, som även han anser från början vara gutniskt till skillnad från äldre forskare exempelvis Björkander, som i »Till Visby stads äldsta historia» anser det som en tysk skapelse. Intressant är även det faktum, att Kruttornet, vilket uppförts som en typisk kastal redan under 1000-talet, alltså långt före ringmuren, ligger just där denna vall börjna löpt ned till stranden. Eckhoffs undersökningar av det förutvarande Donnerska huset gåva vid handen, att ett liknande friståenda torn troligen legat även där, på dan andra plats, där »urinuren» slutat. Schücks uppfattning är sålunda, att Forn-Visby varit en befäst hamn, omgiven av en halvkretsformig vall av jord och sten, som uppförts före den tyska bebyggelsen under 1100-talet, och att den äldsta staden byggts inom den terrängavskärning, som bildades av vallen. Ännu ett stöd för Schücks teori. är, att gravfynden från slutet av hednatiden gruppera sig utanför vallen, vid Donners plan, S:t Nicolai och S:t Hans, så som förhållandet är i Birka, där gravfälten ligga utanför vallen. Även i det äldsta Sigtuna ligga hednagravarna utanför staden under det de kristna begravts på kyrkagårdarna.
Det är emellertid intressant att finna, att de äldsta kyrkorna, S:t Klemens, S:t Nioalai och den i Gutasagan omtalade av Botair från Akebäck byggda kyrkan, som skall ha legat på samma plats sam sedan S:t Per, äro uppförda utanför den äldsta vallen. Får man kanske tyda detta så, att da kristna ej tinga rätt att uppföra sina tempel inom det hedniska samhällets gränser? Eller hade vallen redan vid slutat av 1000-talet, då de båda förstnämda kyrkorna byggdes, förlorat sin betydelse? Det senare antagandet är kanske mest troligt, ty de under 1000-talet anlagda städerna Sigtuna och Bergen, vilka tillhöra samma stadstyp sam det äldsta medeltida Visby, äro ej befästa. Även i dessa städer finnas liksom i Visby median stranden pch den klint, där kyrkorna byggdes, tvänne gator, vilka tjänstgiart som torg. Stora torget i Visby liksom det i Sigtuna höra ej till den äldsta stadsplanen.
Under den äldre medeltiden synes bebyggelsen huvudsakligen ha varit begränsad till den forna handelsplatsens område innanför vallen, som väl dock blivit raserad. På äldre kartor ha kvarteren utanför detta område ett helt annat utseende än innanföl. De äro stora och oregelbundna under det de i centrum äro ytterligt smala och riktade mot standen. Man fick tydligen ej rum med alla kyrkor inom detta centrala område, utan måste liksom i Sigtuna lägga de flesta utanför. Uppe på Klinten ligga dock flera stenhus från den äldr., medeltiden, vilka sedan inbyggts i ringmuren och därför måste vara äldre än denna. Varför de lagts så pass långt utanför den egentliga bebyggelsen är svårt att yttra sig om. Bodde kanske i dessa has främmande köpmän, s. k. »gäster», vilka ej vunnit burspråk i staden? Sannolikt skall väl den av Ottu, Janse utarbetade beskrivningen till ringmuren, vilken snart väntas utkamma av trycket, kunna sprida ljus över detta intressanta problem.
Av vad som ovan sagts framgår, att Visbys ålder är betydligt högre än som tidigare antagits, då man velat göra den till ett av tyska köpmän under 1100- och 1200-talet grundat samhälle. Rör detta samhälles rent gutniska ursprung talar åven själva namnet. Visby betyder oyn eller staden vid helgedomen. Emellertid dröjer det till fram på 1200-talet innan Visby får någon större betydelse sam stad, vilket framgår ax uttrycket »Gotländska kusten», som användes för att beteckna Visby, men som ursprungligen även måste ha innefattat andra handelscentra eller mötesplatser för köpmän. Efter denna tid ryckte emellertid Visby raskt fram till den maktställning, som det intog under hansatiden.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 september 1932
N:r 216

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *