Gotländska landsbygdens marknads- och hamnplats på 1200-talet.
Gotlandsfonden har detta år anslagit medel till en fullständig kart läggning av det gamla fornlämningsområdet i Västergarn. Detta arbete har också under hösten utförts av amanuensen Erik Floderus, som därvid även fått tillfälle att göra en del
undersökningar och iakttagelser, som väsentligt torde komma att modifiera den nu i vetenskapliga kretsar rådande uppfattningen om Västergarns historia.
Denna uppfattning går som bekant ut på, att i Västergarn legat en vikingatidsstad av samma karaktär som Birka och Hedeby i Slesvig, om given av en närmast halvcirkelformig, mot havet öppen vall av jord och sten. I orten kvarlever även en tradition, som vet att berätta om en forntida stad på denna plats. Ytterligare bevis för denna teori trodde man sig finna i fynd av vikingar tidskaraktär, vilka anträffades innanför valen för några år sedan vid en av dr Harald Hansson utförd undersökning.
På den av amanuensen Floderus upprättade kartan har utmärkts, utom den på flera ställen skadade vaken, även grundmurarna till en liten romansk kyrka samt en kastal, båda belägna intill den nuvarande, på 1200-talet uppförda kyrkan, som endast utgör koret till en kyrkobyggnad av ganska stora mått. Nära intill kastalen ligga några gravhögar, som utgöra resterna av ett hedniskt gravfält. I norra delen av området avtecknade sig å markens vegetation en mängd runda, hästskoformiga eller ovala figurer, vilka icke tidigare uppmärksammats. vid en företagen provgrävning har det visat sig, att i dessa bälten förekom lera i form av klenstycken, som använts som tätning i väggar av risflätning eller kanske tält av läder. De lösa fynd, som samtidigt anträffades, fragment av s. k. Siegpurgerkrus, daterade dessa hyddor till högmedeltiden, måhända 1200-talet.
Såväl här som på andra ställen. inom valen äro kulturlagren på intet ställe mer än en, halv meter mäktiga, under det Birka och Hedeby ha 2—3 djupa lager. »svart jord». Den keramik, som är typisk för Birka, Hedeby, det äldsta Lund, Sigtuna, Visby och andra anläggningar från slutet av hednatiden och början av medeltiden, saknas helt i Västergarn. De vikingatidsfynd, som gjorts, äro ytterst få och koncentrerade till området omkring kyrkan; de kunna mycket väl härstamma från överodlade gravar eller på annat sätt ha kommit i jorden, några som helst spår av en stadslik bebyggelse under vikingar tiden finnas ej.
Den bild, som vi i stället få av Västergarn, är emellertid ej mindre intressant en medeltida hamn med sin marknadsplas, där de tillfälliga bostäderna utgöras av primitiva hyddor eller tält av förhistorisk karaktär, allt omgivet av en vall, som även den måste ha verkat högst antikverad under en tid, då i Visby ringmuren uppförts, och då där liksom på landsbygden stenhus av kontinentala mått blivit byggda.
Konturerna av Västergarns historia börja sålunda att klarna. Under vikingatiden finnes på platsen en gård, på vars ägor kastalen bygges som skydd mot inkräktare, och senare även den romanska kyrkan, vilken måhända efterträtt en stavkyrka. Vid mitten av 1200-talet blir denna kyrka för liten, ty då börjar den nuvarande kyrkan uppföras. Dess väldiga mått antyder ett kraftigt uppsving för orten. Detta bygge fullföljes dock aldrig, utan kyrkan inviges i sitt ofullbordade skick på 1290-talet. Det är tydligen i slutet av 1200-talet, som Värstergarns korta blomstringstid infaller och av allt att döma är det då vallen uppföres.
Numera torde de flesta forskare vara ense om, att Visby exislerat redan under vikingatiden som en ganska betydande handelsplats, då det troligen även varit omgivet av en halvkretsvall, vars sträckning ännu kan spåras i det nutida gatusystemet.
Fyndmaterialet från vikingatiden är ganska rikt och äv rent gotländs karaktär. Tidigare har man sålunda varit tvungen att räkna med två stora anläggningar från vikingatiden på Gotland, belägna på endast ett par mils avstånd från varandra. Då man nu kan eliminera Västergarn som vikingatidsanläggning, blir problemställningen betydligt mindre komplicerad. Visby framstår gom Gotlands viktigaste handelsplats under
vikingatiden. När Visby sedan alltmer får karaktären av en tysk stad och därigenom råkar i motsatsförhållande till den handelsidkande befolkningen på landsbygden, söker sig denna till Västergarn, som blir samlingspunkten för de avseglande flottorna och under en kort tid även har karaktären av marknadsplats med en tillfällig bebyggelse.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 december 1932
N:r 289