Våra gotländska lantarbetare

ha anledning att fråga sig, huru förhållandena skulle ha varit för det gotländska jordbruket och därmed också för dem själva, om riksdagens borgerliga majoritet icke i strid med socialdemokraternas avslagsyrkanden beslutat en rad hjälpåtgärder till jordbrukets skydd. Om socialdemokraterna hade fått råda, hur hade det då varit med den gotländska betodlingen, med priset på vår gotländska spannmål o. s. v.? Förhållandena äro bedrövliga nu, men hur hade det varit utan statens stöd?
Det är tacknämligt, att våra jordbrukare beredas tillfälle till billiga lån. Men icke kan man hjälpa jordbruket, som förut dignar under skuldsättningens bördor, genom att lägga på detsamma nya lån, d. v. s. nya amorteringar och ökade räntekostnader? Det blir en hjälp för stunden att ännu en tid hålla det flytande, men det behövs kraftigare åtgärder, om jordbruket skall kunna göras räntabalt. Ty där ligger den viktigaste frågan. Jordbruket behöver ett sådant pris för sina saluprodukler, att jordens brukare kunna bestrida jordbrukets omkostnader, däribland också betala arbetslöner, och även själva skaffa sig sin utkomst.
Men en politik, som har detta syfte, bekämpas konsekvent av socialdemokraterna. De produkter, som jordbruket lämnar, måste hållas nere i pris. Konsumenternas intresse fordrar detta. Det spelar ingen roll, om detta pris icke täcker produktionskostnaderna. Få konsumenterna samma varor billigare genom import från främmande länder, såföredrager man detta, Kunna det svenska jordbrukets arbetare icke konkurrera med negrer och kulis, så må de själva stå sitt kast. D. v. s. de få gå till sin kommun och begära tillsättande av arbetslöshetskommitté och anordnandet av nödhjälpsarbeten. Men vilka jordbrukskommuner ha i dessa tider sådana finanser, att de mäkta med detta?
Ett av de för våra gotländska lantarbetare allra svåraste förhållanden är, att jordbrukarna på grund av sina ekonomiska svårigheter måste inskränka och inställa alla arbeten, som rimligen kunna skjutas på framtiden. Därav följer, att de arbetare, som försörja sig med mera tillfälliga arbeten hoa lantbrukare, komma att sakna levebröd. Det blir en oundviklig konsekvens av jordbrukskrisen, som inga socialistiska deklamationer kunna undanröja,. De socialdemokratiska arbetarkommunerna på landsbygden torde i detta avseende säkerligen icke ha hågot bröd att skänka. Få arbetarna någon gång ett ordentligt arbetstillfälle, få de väl vara tacksamma, om det icke kommer en prickningsaktion i syfte att ta brödet ur munnen för dem.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 augusti 1932
N:r 201

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *