Skulle vi glömma hr Engberg?

Dit socialdemokratiska organet härstädes har som väntat var tagit till storsläggan för att söka få herr Engbergs otillständiga paroll eliminerad ur valrörelsen. Den bränns nämligen på ett obehagligt sätt för dess parti. Men vi måste fråga, om man verkligen tänkt sig den möjligheten, att Gotlands folk skulle tiga och ta emot, när man kastar det något sådant i ansiktet. Skulle en gotländsk tidning kunna tiga och samtycka, när hr Engberg dekreterar: »Låt en främmande stormakt taga Gotland Det blir billigare att frakta över gotlänningarna till fastlandet»! För att en gotlänning skulle nedlåta sig till sådant, kräves det, minst sagt, att han känner starkare solidaritet med hr Engbergs parti än med sin gotländska fäderneö. Vi kunna i varje fall icke stå Gotlands Folkblad till tjänat i detta avseende, dat måste vi bekänna.
Anledningen till hr Engbergs yttrande vid folkriksdagen var som bekant, att en prästman i församlingen frågade, hur det skulle gå mad Gotland, i den händelse hr Engbergs krav på en isolerad avrustning genomfördes. Och svaret blev: »Vi göra klokt, om vi låta dem taga ön.» Trots denna för ess gotlänningar så fruktansvärda kansekvensi framhärdar hr Engberg i kravet på den isolerade avrustningen. Och samma krav på åtgärder för isolerad avrustning framfördes, em vi icke missminna oss, i en gotländsk motion vid den socialdemokratiska partikongressen i år. Och en av de gotländska delegaterna vid samma kongress uttalade sina sympatier för hr Engbergs ståndpunktstagande vid folkriksdagen. Alltså: Låt Sverige vraka sitt försvar! Låt dem taga Gotland! Det blir billigare att frakta gotlänningarna till fastlandet!
Hr Engberg erkänner själv, att denna risk av en isolerad avrt??ning är ofrånkomlig. Han förklarade detta vid den nämda partikongressen, då han gav följande öppenhjärtiga uttydning till sitt yttrande:
»Om man konsekvent ställer sig på den isolerade eller separata avrustningens linje, som jag för min del gör, skall man besvara ärliga frågor ärligt och inte leka kurragömma och söka väcka föreställningen, att visserligen tänka vi avrusta, men herregud, smäller dat, så slåss vi ändå. Jag frågar: varmed? Vi som äro anhängare av den separata avrustningen skola därför akta oss för Jen sorts argumentation, som tar med ena handen och ger mg den andra. Vi måste tänka igenom Ståndpunkten fullständigt klart och draga alla därav härrörande konsekvenser.»
Hr Engberg har tänkt igenom sin ståndpunkt. Han väljer den isolerade avrustningen — väljer, att om så, fordras offra Gotland. Det är rent språk, Och vi gotlänningar skulle tiga…
Herr Engberg gjorde i sitt föredrag när en stor affär av den valaffisch, som illustrerade hans yttrande om Gotland med en flack röda fly ginaskiner över ön. Det har aldrig varit fråga om, att det skulle vara Ryssland, som skulle taga Gotland, utan det tänkta fallet gällde ju Engrand, förklarade han. Men — om England begär att få annektera Gotland son, flygbas, med vilket land befinner det sig då i krig, om icke med Ryssland? Låt engelsmännen lägga depåer vid våra kuster — hur många timmar dröjer det sedan, innan de ryska bombplanen uppenbara sig vid synranden? Tänk igenom alla konsekvenserna, hr Engberg! Hur lång tid behöver hr Engberg för att frakta bort gotlänningarna? Kan han vara säker på, att få tillräckligt många — inte dagar utan timmar, innan bomberna falla?
Ingen tror, att de borgerliga; partierna kräva uppehållandet av ett svenskt försvar av önskan om krig. Da vilja tvärtom göra allt för att försäkra vårt land mot denna fara — de äro beredda att i försvarskostoadernas farm betala riskpremien. Alla länder se sig nödsakade att följa samma väg. Det är icke endast Gotlands egna försvarsanstalter som skydda vår ö — ett svenskt försvar av sådan styrka, att det kan påkalla någon grad av respekt, avskräcker en fientlig makt att slå sina klor i vår ö. Hela världen erkänner denna försvarsprincip — icke minst nedrustningskonferenserna. Låt oss i vårt land göra allt, vad som kan främja den internationella nedrustningen och tillbakatränga faran av krig i världen. Men vi förhindra inga krig genom att stiga fram och säga: »Vi ha avrustat. Var så god och tag Gotland, om det lyster eder!» Det är icke att trygga freden — det är att bjuda krigets gamar på byte.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 september 1932
N:r 213

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *