Man tänker sig en samling råa krigsknektar …
Stockholm, 20 dec. (H. B.) Den stämning mot de militära domstolarna, som föranlett förslaget till krigsdomstolarnas upphörande, är en ganska intressamt psykologisk företeelse, framhåller militärbefälhavaren på Gotland, överste G. M. Törngren i yttrande över det inom justitiedepartementet uppgjorda lagutkastet.
Sannolikt leder denna stämning sitt ursprung tillbaka till gångna tiders mera brutala krigslagstiftning, vilken ses icke som sig bör mot bakgrunden av dåtidens genomgående vida hårdare strafflagstiftning utan mot nutidens humanare uppfattning. I själva ordet krigsrätt måtte för den oinvigde ligga något hemlighetsfullt och avskräckande. Det är, som föreställde man sig en samling råa krigsknektar, vilka under krigsartiklarnas skydd fritt kunna våldföra sig på oskyldiga och värnlösa värnpliktiga, för att därefter döma dem till orimligt stränga och orättvisa straff. Och hur förhåller det sig i verkligheten? Krigsrätten är, när det gäller disciplinära förseelser, närmast att likna vid en jury, åtminstone vad de militära bisittarna beträffar, och man kan våga det påståendet, att krigsrätten i regel dömer mildare än andra underrätter, och framför allt att den tar mera hänsyn till rent personliga förhållanden. Anledningen härtill är just att söka i de militära bisittarna.
Syftemålet med den ifrågasatta förändringen synes mindre vara att söka i en strävan att förbättra de disciplinära förhållandena inom krigsmakten än en önskan att tillmötesgå en viss s. k. folkmening, för vilken det militära rättskipningsväsendet förefaller förhatligt. Att på dessa grunder falla undan och slopa en institution, vilken fungerat och fungerar fullt tillfredsställande, synes opraktiskt och staten icke värdigt. Det i och för sig vällovliga sparsamhetsnitet kan icke med fog anföras som skäl för de föreslagna åtgärderna. Besparingen kan åstadkommas på betydligt enklare vägar genom att sänka den civila personalens arvoden eller genom ett åläggande för de berörda underrätterna att ställa viss personal till de militära domstolarnas förfogande. Såsom slutomdöme om lagförslaget anför överste Törngren, att lagförslaget — vilket för övrigt enligt hans mening framgår av namnet »utkast till lag» — gör intryck av ett hastverk, tillkommet icke i uppbyggande, utan, såsom redan av, rubriken framgår, i nedrivande syfte, och i sin nuvarande form är oantagligt.
Befälhavaren för Gotlands infanterikår, överstelöjt. Henrik Tillberg, avstyrker likaledes förslaget. Om besparingar anses ofrånkomliga, kunna dessa enligt hans mening åstadkommas inom den nuvarande organisationens ram. Kostnaderna kunna väsentligt minskas antingen genom att rättens Civila ledamöter erhålla ett arvode för varje krigsrätt eller också att de utgående arvodena för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler väsentligt nedskäras och bestämmas efter medeltalet årligen handlagda mål. Det är enligt hans åsikt oklokt att av skäl, som äro föga hållbara, slopa en kunnig och erfaren kår.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 december 1932
N:r 296