Färjtrafiken å Fårösund.

Då skaparen fullbordat sitt verk, tog han en överblick över sitt arbete, där han stod, utanför norra Gotland. Därunder kom han att stoppa ned händerna i byxfickorna, men upptäcker därvid, att det samlat sig en massa klappersten, grus och sand i dessa. Frånvarande och liksom instinktmässigt vänder han ut och in på fickorna, skakar och borstar dem rena för damm och Smuts.
På detta sätt kom Fårön till. Bevisen för riktigheten av dessa hypoteser är en hel del säregenheter i Fåröns geografiska form och i dess jordmån. Öns karghet gör att en hel massa stats- och landstingsbidrag utdelas, som de bättre jordbruksdistrikten kunna utnyttja — men däremot icke vi Fåröbor kunna tillgodogöra oss. Med tanke på att Fårö är taxerad till 1,250,000 kr. och Gotlands landsbygd till. 94 milj. kr., så är det just inga småsummor, som gå till statlig skatt plus det att varje ko taxeras till 150 kr. inkomst. Och vad få vi i ersättning? Jo, Fårösundsfärjan den går ju med 3,000 kr. förlust — summan en nagel i ögat för vägstyrelsen. Vad egentlig nytta vi ha av den, får man en föreslällning om genom att läsa och studera turtabellen. Av den framgår det, att t. ex. på eftermiddagarna är där inte en enda förbindelse mellan omnibussen och färjan till Fårö. Tåget ankommer till Lärbro kl. 16,05 — kunde inte färjturen 17,15 framflyttas en 15 á 25 minuter. Då kunde det vara en chans för en cyklist att hinna köra de två milen — nu kan det gå, men man kan också ibland med blandade känslor få höra färjan ute i sundet. Det har hänt mig — parallellfall lära icke saknas.
Summa summarum — vi ha betalat skatter utan att knota — pengar, som använts till, ditt och datt, bl. a till »hjälp till självhjälp» åt lantbruk, som i alla avseenden och sätt är långt mera gynnsamt ”lottade än fårölantbruket. Det är därför med en viss beklämning
man vid senaste vägstämma läste förslagen om en höjning av taxorna. När färjan är ditsatt av vägstyrelsen, kan det ju ligga nära till det antagandet, att vi — som betala vägskatt — skulle slippa ifrån den dubbla beskattning, som ju färjavgiften onekligen blir. T. ex. kör en lantbrukare 1,000 kg: potatis till Lärbro, får han på färlan i avgift — tur och retur — betala 3,90. Motsvaranda får en omnibuss betala 4 kr. — eller 2 kr. om »block» användes. Dessutom finns här flerstädes i Sverige färjor, som äro avgiftsfria, Alnö m. fl.
En återgång till de gamla roddbåtarna är med tanke på biltrafiken omöjlig. Motorfärjan har ju biltrafiken onekligen stor nytta av. Varför inte använda bilskattemedlen till bestridande av färjomkostnaderna? Och några tusen av vägskattemedlen. — Fårösund behöver ändå inte grusas?
Refektionerna göra sig själva.
Jack-Korgän.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 december 1932
N:r 288

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *