En natt har gått, och de sexton unga männen från Burgsvik, som de senaste dygnen förut hållit allmänheten och främst då de anhöriga i spänning, ha fått sova ut. De torde i dag åter vara i tämligen god form, men vi ha icke velat gå gårdsrond för att undersöka den saken. De flesta visade redan i går en ganska god kondition, även om bristen på ordentlig vila gjorde sig kännbar. En av deltagarna i äventyret gick omedelbart efter ankomsten till Burgsvik till kojs och var sedan omöjlig att få på fötter i går. Han sov som en stock. Även de övriga kojade efterhand, sedan de först utsatts för reporternas korseld och kamerornas kulspruteeld. En huvudstadstidning hade till och med observerat händelsen och ansett mödan värt sända ned en av Aerotransports maskiner, medförande tidningens medarbetare och fotograf, vilka först besökte Östergarn, där den på äventyrsfärden använda kuttern fotograferades jämte de fiskare, som ilandförde ungdomarna från Botilla Russ. I Burgsvik fotograferades både de vinddrivna och deras släktingar, bostäder och hr Hansén, som stått i brännpunkten för det hela i Burgsvik. O. S. V. Hemfärden företog fotografen pr flyg via Rone, där en del fotografier, som erhöllos från Hemse, avhämtades. På Visborgs slätt landade i går eftermiddag St. T. D:s flygmaskin Viking för att avhämta en del fotografier, och när dessa bekommits startade maskinen åter till Stockholm. De sexton ungdomarna voro sålunda föremål för ett intresse, som gjorde, att de i det närmaste inte visste vart de skulle taga vägen.
Vi omnämde i går det förtjänstfulla arbete, som utförts av Gotland radio samt myndigheter och enskilda i övrigt – det tyska ångaren Botilla Russ och dess besättning, från befälhavaren och ned, äro också värda det varmaste erkännande för det mottagande de beredde de vinddrivna – men den som verkligen haft det hett har varit grosshandlare Hansén och hans familj. Under första dygnet efter försvinnandet voro såväl hr Hanséns som andra bilar i farten med efterspaningar efter kusten. I hr Hanséns affär och kontor har så gott som all verksamhet stått stilla och allt har rört sig kring frågan om vad som blivit av kuttern och dess sexton man. När vi i går avlade ett besök i Burgsvik hann hr Hansén ungefär säga två ord mellan varje telefonpåringning, som skulle besvaras. När underrättelsen kom om räddningen natten till onsdagen och hr Hansén sänt bud ut till de anhöriga, en del besökte han själv, började telefonen ringa, och huvudstadspressen, som helt plötsligt upptäckt Burgsviks existens, belägrade den Hansénska telefonen. Hela natten fortsatte påringningarna och nästan hela dagen i går. När hr Hansén och hans son gåvo sig i väg på expeditionen till Faludden och senare Östergarn, blev det fru Hanséns tur att sitta och svara i telefon. Det framhölls också i går vid vårt besök från flera håll hur djupt tacksam man är mot hr Hansén och hans familj för vad de offrat i tid, arbete och omkostnader för denna sak. Vi göra oss på detta sätt till tolk för dessa känslor av tacksamhet.
Men saken har också en annan sida. I går kände man väl närmast en djup tacksamhet för att de försvunna så lyckligt återbördades till hemmen och de anhöriga. Nu efteråt börjar man kanske att mera reflektera över vad som hänt, och Burgsvikshistorien kan kanske bli till ett varnande exempel. Båten, med vilken färden företogs, var stor och fullt sjövärdig, en god sjöbåt, vilket den också bevisade under den vådliga färden, som särskilt under måndagens svåra väder – Ölands norra udde rapporterade 20 sek.-met. på måndagsmorgonen – var påfrestande. Men däremot kan det anses ostridigt, att de inventarier, som funnos ombord, voro i mycket dåligt skick. Som ganska vanligt är föra båtar av denna typ alldeles för små segel för att man med någon framgång skall kunna kryssa med den. Det blev denna gång orsaken till denna omfattande och äventyrliga färd. Som regel går man ju med motor och seglen avses därför endast som hjälpsegel för läns eller stöttning. Huru det nu förhåller sig med förhistorien till färdens företagande, får väl blivande landsfiskalsförhör utvisa.
Emellertid förklarades från flera av deltagarna i går att de icke erlagt någon avgift för färden. Enligt en uppgift skulle flera av deltagarna ha yrkat på att färden skulle företagas, men ägaren till båten Svante Jakobsson hade motatt sig detta. Då de likväl gjorde min av att ge sig i väg, hade Jakobsson icke velat lämna båten i andra händer utan följt med. Är detta riktigt må ju något varda honom förlåtet, men färden visade dock en ganska oförsvarlig brist på omtanke, utan inventarier som båten var och med ganska dålig utrustning. I denna sak vilja vi för vår del instämma i de synpunkter, som framförts av Göteborgs Handelstidning och vilka återgivas här nedan.
Av vad som meddelats om färden kunna här en del uppgifter kompletteras. På Botilla Russ hade man enligt uppgift av några av de unga männen en annan tid än vår, d. v. s. man hade östeuropeisk tid. Det var sålunda kl. halv 12 efter vår tid som båten blev anträffad och besättningen bärgad, icke halv ett som tidigare uppgivits. I ett referat uppgavs vidare att det på onsdagsmorgonen rådde svårt väder, då man skulle hämta ungdomarna från fen tyska ångaren. Detta är fullkomligt fel. Grosshandlare Hansén berättade i stället att det var en underbart vacker morgon på havet. Likaväl som ryssarna säkerligen uppfattat ungdomarnas rop om hjälp som en begäran att av nyfikenhet få komma ombord och därför avvisat dem, lika väl torde flera övriga händelser kunna förklaras. På Botilla Russ väntade man att en örlogsman skulle hämta de vinddrivna; när en sådan inte fans vid Faludden, fortsattes resan. Expeditionen från Burgsvik åter kunde ju icke på förhand veta vilken ångare som var Botilla Russ och väntade därför på signal från ångaren innan motorbåtarna närmade sig. De av dessa sistnämda uppsända raketerna syntes icke som signaler från ångaren. Man har tyckt det varit egendomligt att flygarna icke sett båten, från vilken man heller icke sett flygarna, men som vi redan i går framhöllo, kunde man ju inte vänta sig att de försvunna skulle ligga så nära Gotlandskusten som de gjorde. Flygarna hade därför koncentrerat sin spaning söderut, där man kunde vänta att finna båten. De ångare, som sett de vinddrivna blossa efter hjälp, ha med all säkerhet tagit detta blossande som en varning för uteliggande garn och båtar. Efter som kuttern icke förde lantärna kunde ju blosset tagas som signal från en båt, som inte vill bli överseglad.
Landsfiskal Stengård i Burgsvik har ännu icke hållit förhör med deltagarna i den äventyrliga färden och vill därför ännu inte yttra sig i frågan om ev. rättsligt efterspel.
Ett överslag ger vid handen att kuttern med sin besättning under tiden från söndag kväll till natten till onsdagen drivit eller seglat uppemot 100 sjömil på olika kurser i Östersjön innan Botilla Russ kom i dess väg.
Utom i går omnämda telegram har också stadsfullmäktiges ordförande i Visby telegrafiskt framfört Visbybornas lyckönskningar med anledning av den glädjande utgången av äventyret.
Idag anlände Svensk Filmindustris journalfotograf till Burgsvik för att filma de räddade.
Ett allvarsord.
Den saknade fiskekuttern från Burgsvik på södra Gotland har nu, skriver Göteborgs Handelstidning, återfunnits efter två dygns oro för de sexton ombordvarande ynglinggarnas anhöriga. Så långt så väl, särskilt som alla äro friska och ej ha lidit något men av äventyret. Men därmed är med all säkerhet icke denna affär avslutad. Det blir utan tvivel rättsligt efterspel för båtens ägare, som genom sitt tilltag kommit så mycket väsen och oro åstad. Detta är också alldeles på sin plats. Under två dygn har radion varit sysselsatt med anrop till alla tänkbara fartyg att söka efter den vinddrivna båten. Örlogsfartyg och flygbåtar ha med avsevärd tidsspillan och stora utgifter för det allmänna företagit ivriga spaningar, ryska legationen har varit i förbindelse med Moskva för att få veta om båten iakttagits av den ryska flottan och hela den svenska allmänheten har hållits i spänning rörande kutterns och de ombordvarandes öden. Till varning för andra måste man därför hoppas, att den skyldiges blivande straff kommer att bli lika känt, som uppgifterna om kutterns saknande varit. Ty allmänheten – icke ens kustbefolkningen och lustseglare – ha ofta ej kännedom om att dylika färder äro emot lag och förordning. Ej ens en privat lustbåt med eller utan motor har rätt att taga mer än tolv passagerare ombord, om också dessa tillhöra ägarens egen familj, utan att vara i besittning av giltigt passagerarecertifikat. Att båten icke med sin utrustning var lämpad för den planerade färden till den ryska eskadern, står utom allt tvivel. Det är illa nog, att man lagligen icke kan hindra alla självmordskandidater från de på senare tid så modernt vordna långfärderna i små öppna båtar, men dessa äventyrare ha dock blott dina egna liv att svara för.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 november 1932
N:r 256