Inför 25-årsfesten den 10 juli.
Söndagen den 10 juli firar Kulturhistoriska museet i Bunge sitt 25-årsjubileum. Visserligen ha sommartingen i Dunge ’klivit en så test och bestående institutin, att dat hör gammal tradition till, att gotlänningarna i stora skaror den dagen shia möta upp där ute vid museet, men det kan likväl icke undgås, att sommartinget i år får en högtidligare prägel än vanligt. Denna jubileumsdag inbjuder nämligen till en återblick över det arbete, som verkställts under det gångna kvartsseklet, och i belysningen av detta får arbetsresultatet, d. v. s. museet i den forul, som det nu framträder, sin rätta uppskattning.
Det första uppslaget till startande av detta museum utgjordes av en i Gotlands Allehanda den 18 sept. 1906 införd artikel, vari folkskolläraren Th. Erlandsson framlade en plan till ett friluftsmuseum på norra Gotland. Förslaget vann genast livlig anslutning och i januari påföljande år utsändes ett upprop till Gotlands befolkning för tecknande av bidrag. Denna vädjan var undertecknad av dåvarande landshövdingen Aug. Wall, redaktör Aug. Weström i Visby, kyrkoherden Arvid Jakobsson i Rute, f. folkskolläraren Gustaf Kellström i Bunge, ingenjören Fritz Nilsson i Bläse samt förslagets upphovsman, folkskolläraren Th. Erlandssan i Bunge.
Uppropet inbringade för övrigt ett belopp av 1 564 kr. År 1907 kan alltså räknas som året för muséets stiftande år 1908 valde kommunalstämman i Bunge den första styrelsen, som kom att bestå av hrr G. Kellström, K. Smitterberg och Th. Erlandsson i Bunge, Fritz Nilson, Bläse, samt Carl Bergbom och Otto Ahlqvist i Rute. Genom beslut av k. m:t erhöll museet mot en årlig avgäld sin vackra och ändamålsenliga museiäng för all framtid avsöndrad från annexhemmanet i Bunge.
Så gällde det, att upptaga samlararbetet. Det behöver icke sägas — det vet i varje fall varje gotlänning — att detta arbete liksom museets skapande i övrigt vilat på folkskollärare Th. Erlandsfion, ’som där nedlagt ett outtröttligt, men också framgångsrikt arbete. Följden har också blivit, att detta gotländska museum blivit ett av det främsta i sitt slag i hela landet. Det har blivit något mer än ett museum för norra Gotland, det är en institution, som länet som sådant har heder och ära av i tävlingen med andra provinser i riket. Själv har stiftaren förklarat, att detsamma dock aldrig kan bliva vad det bort vara, emedan det startats för sent. Mycket av det, varom de gamla veta att berätta, står icke numera att anskaffa. Men den lösen, iefter vilken han och hans medarbetare arbetat, har varit rädda vad räddas kan.
Och dock är det, sam sagt, icke litet de lyckats att bringa tillsammans i museiängen. Det är sålunda icke mindre än ett 20-tal olika byggnader, som efter hand där grupperat sig. Den förnämsta av dessa är Gammalgården med den bekanta Lunderhagestugan från Fleringe samt ekonomibyggnader från Biskops i Bunge, Snäckersstugan från Hangvar, fiskarstuga från Hall och hantverkarstuga från Sanda. Den sistnän.da hör ju liksom Snäckerastugan till museets senaste förvärv och detsamma är fallet med museets rusgift. Därjämte har museet för icke länge sedan förvärvat färjemansbostället påi Fårösund, vilket dock alltjämt ligger kvar på sin gamla plats. Vidare har museet såg verk både för vattenkraft och vindkraft, Låda nu unika i sitt slag, vidare en gammal husbehovskvarn för vattenkraft från Alskog, valka för vattenkraft från Slite, en 8-kantig knuttimrad väderkvarn från Hablingbo och en väderkvarn av sten, som fått stå kvar på sin dominerande plats på backen ovanför Fårösunds samhälle. Strandbodar av Olika typer finnas representerade från bunge: från Lickershamn i Stenkyrka och från Storungs i Lärbro, vilka kompletteras av en gammal fiskefyr, strandjung, från Hablingbo. Vidare finnas givetvis lambgift och »såidä», men det saknas icke heller varken kolarloja eller kalkugn, hemgarveri eller bränneri. Det är sålunda en verkligt allsidig representation för den gamla allmogekulturen, sam här rekonstruerats.
Få torde också de gotlänningar vara, som icke hittat vägen till Bunge-museet och beskådat dass skatter, för de gamla en kär påminnelse om svunna tider från deras barndom, för de unga en intressant lektion deras förfäders levnadsförhållanden. I synnerhet ha ju sommarfesterna haft en stor förmåga att samla människor. Det kommer säkerligen i. högre grad än vanligt bli fallet i år. Det är icke blott ett själviskt nöje för besökaren, det blir också en uppmuntran och en hedersbevisning mot den och dem, som av brinnande kärlek till uppgifterna byggt detta vackra minnesmärke över gammal gotländsk allmogekultur.
Men även programmet vid det stundande jubileet synes ha förmåga att locka folk. Sålunda komma både landshövding Rodhe och fru Gertrud Rodhe att medverka liksom även professor Nils Lithberg med tal och föredrag över olika ämnen. Likaså skall det väcka allmän glädje, att kantor Aug. Fredin, Loftahammar, ännu i sin ålders höst Vill göra ett besök på sin fosterö och spela sina gamla låtar, åt vilka han ägnat sitt live mest krävande arbeta och största intresse, för sina kära gutar. Men därjämte kommer fru Valborg Beer att sjunga ett antal gotlandsvisor till ackompanjemang av direktör Friedrich Mehler och även Slits manskör kolumer att medverka. Prggrammet utfyller med gutamålshistorier och med tävlingar i gamla folklekar. Men främst bland attraktionerna står givetvis, som redan sagt är, det jubilerande museet självt.
Heder åt den och dem, sam byggt Kulturhistoriska museet i Bunge! Väl mött till museets jubileumsfest den 10 juli!
Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 juli 1932
N:r 145