Kriget.

Undervattensblockaden.
Betingelserna för dess genomförande.
Häröfver gör Aftonbladet följande intressanta betraktelser:
Det kan utan öfverdrift påstås, att den från och med 18 febr. igångsatta tyska undervattensblockaden af Englands kustfarvatten är den märkligaste företeelsen i hela det nu pågående världskriget.
Många fråga sig emellertid: Huru kan denna blockad upprätthållas? Huru är det möjligt för de tyska undervattensbåtarna, som fruktan för fientliga kryssare och jagare måste hålla sig väl dolda, att aflösa hvarandra i den utan tvifvel oerhördt ansträngande vakttjänsten tillsjöss långt från egna hamnar?
Låtom oss se, huru därmed kan förhålla sig.
Att börja med må erinras om, att Tyskland under de senaste åren bygt ett högst afsevärdt antal undervattensbåtar med alltjämt växande storlek, och att dylik nybygnad forcerats efter krigsutbrottet. De tyska undervattensbåtar, som nu tagas i anspråk för blockaden af Englands kust, äro sålunda utan tvifvel både fullt tidsenliga och försedda med så stora förråd af torpeder, bränsle och proviant m. m., att de kunna vistas på dem tilldelade observationsplatser under åtminstone en veckas tid.
Vidare må anmärkas, att den tyska krigsledningen utan tvivel så disponerat de i den ifrågavarande blockaden deltagande undervattensbåtarna, att de nyare och större af dessa tjänstgöra i västra delen af Engelska kanalen och på Storbritanniens västkust, under det att de äldre och smärre båtarna, hänvisas till östra delen af sagda kanal och till Nordsjön.
Enär båtarna af lätt insedda skäl ej kunna aflösa hvarandra på samma sätt som sker vid aflösning mellan vaktposter, har tyska krigsledningen säkerligen vidtagit den anordningen, att vissa grupper undervattensbåtar tjänstgjort t. e. från midnatt 17 febr. med tjänstgöringsskyldighet till midnatt 24 febr., vid hvilken tid nya grupper undervattensbåtar utan aflösning infalla i de förras ställe och dessa hemgå för komplettering af förråden och för hvila.
De vid blockaden tjänstgörande undervattensbåtarna torde vidare mellan sig själfva fördela dygnets timmar så, att inom hvarje grupp af två eller möjligen tre båtar alltid minst en undervattensbåt är i tjänst, d. v. s. med korta tidsintervaller höjer periskopen öfver vattenytan, spejande efter fientliga fartyg. Om grupperna bestå af två båtar, kunna dessa t. e. båda göra tjänst dagligen från kl. 5 f. m. till kl. 7 e. m. och uppdela de återstående tio timmarna i två vakter, hvarunder alltid den ena af båtarna kan gå ned och lägga sig på hafsbottnen för hvila. De engelslka kusthafvens många sandbankar med måttligt djup erbjuda nämligen ypperliga hviloplatser för blockerande undervattensbåtar. De enda farvatten å Sveriges kust,
som i någorlunda, utsträckt grad erbjuda liknande fördelar, äro Kattegatt och Östersjös vid skånska kusten.
Genom tillhjälp af undervattenssignalering kunna troligen inom samma grupp opererande undervattensbåtar gifva hvarandra vissa korta signaler af förut öfverenskommen betydelse, såsom: »Fientliga fartyg äro i sikte»; »Jag uppgår i öfvervattensläge»; »Jag nedgår till hafsbottnen»; »Jag har blifvit beskjuten (rammad) och måste hemgå för skadans afhjälpande» etc. På så sätt kan ju alltid någon, om också ganska ringa, kontakt båtarna emellan upprätthållas.
Af kvad ofvan framhållits torde det vara uppenbart, att den i spänning varande såväl krigande som neutrala världen ej skall erhålla några omfattande upplysningar om den nu iscensatta undervattensblockadens verksamhet förrän efter tiden för den första aflösningen af nu på vakt liggande undervattensbåtar. Engelska krigsledningen har ju förklarat sin afsikt vara att hålla tyst med eventuella förluster, och därom är ju intet att säga. Tyska krigsledningen åter har ej någon möjlighet att kommunicera med de nu i blockadtjänsten insatta undervattensbåtarna. förrän dessa efter utförd vakthållning återkomma till sina operationsbaser.
Helt visst hafva de tyska under undervattensbåtarna order att föra noggrann förteckning och beskrifning å samtliga de ångare, de sänka eller skada; detta ej endast ur allmän ordningssynpunkt, utan äfven med hänsyn till möjligheterna att framdeles kunna bemöta obefogade anklagelser för öfvervåld mot neutrala fartyg.
När det nu pågående världskrigets historia en gång skrifves, blir troligen dess intressantaste kapitel redogörelsen för den tyska undervattensblockaden af det stolta Albions kuster.

Försöket att göra de allierades handel afbräck hopplös, säger Renter.
Reuters Office i London publicerar följande påtagligt snedvridna, trösteredogörelse:
Det fullständigt misslyckade i Tysklands försök att uppehålla ens skenet af att dess flottoperationer mot de allierades handel till sjöss skulle ha någon märkbar inverkan framgår af nedanstående förteckning. I denna har icke upptagits det jämförelsevis ringa antalet handelsångare som fallit offer för de tyska hjälpkryssarna, af hvilka ju dock endast två lyckats komma ut på öppna Oceanen.
Sedan oktober ha sju brittiska handelsfartyg, två franska ångbåtar borrats i sank af undervattensbåtar. Ett brittiskt handelsfartyg, Tokomaru, träffats af en torped, men bogserades i land. En fransk och en norsk ångare träffades af torpeder, men höllo sig flytande. Fem, brittiska fartyg ha angripits utan föregående varning, en af dessa borrades fyra i sank. Två franska ångare angrepos utan föregående varning, en af dessa lyckades undkomma. Amiral Ganteaume däremot sänktes. En norsk ångare, Belridge, har angripits utan varning. En amerikansk ångare, Evelyn, har sänkts af en mina. Fyra brittiska, ångare och en fransk ha angripits utan varning före 18 februari. Af dessa, fyra gick en till bottnen. Ett brittiskt lasarettsfartyg, Asturia, undgick att bli skadadt.
Sedan 18 februari ha fyra fartyg blifvit angripna, tre utan föregående varning, nämligen Cambank, engelskt, Dinorah, franskt, och Belridge, norskt, den lilla kolångaren Downshire med förutskickad varning.
Läser man denna förlustsiffra och jämför den med hela antalet engelska och franska oceangående fartyg. hvilket utgör respektive 10,000 ångare på 20 miljoner ton och 1,000 ångare på 2 miljoner ton, skall man förstå huru gagnlösa Tysklands ansträngningar att göra de allierades handel afbräck äro och huru hopplös den uppgift är som, det föresatt sig i proklamationen af 18 dennes.

Stor höjning af Lloyds krigsriskpremier.
Lloyds har höjt krigsriskpremien för nästan alla ruter från 25 till 50 proc.

Holländska lagen om flaggmissbruket.
I en artikel med titel »Missbruk af den holländska flaggan» säger Nieuwe Courant: Artikeln 409 i holländska strafflagboken hotar den skeppskapten med fängelse ända till ett år eller med böter, hvilkenseglar under holländsik flagg, ehuru han icke är berättigad därtill. Denna artikel — fortsätter tidningen — hänför sig till alla nationers kaptener. Om alltså kaptenen å Laertes inom territorialvattnet betjänade sig af den holländska flaggan, faller han under paragrafen 409. Detta är fallet med kaptenen å den engelska ångaren, hvilken, kort efter att ha lämnat den nya vattenvägen, for bakom ett holländskt fartyg och utbytte sin flagga mot den holländska.
I alla afseenden är sir Edward Greys påstående i sin not till Amerika oriktigt, att bestämmelsen, sådan den står i Merchant shipping act, äfven existerar i andra länder, och att i intet land vore användandet ad neutral flagga förbjudet. Åtminstone är det oriktigt hvad. beträffar Holland.

Förbittringen i Norge.
Morgenbladet i Kristiania skrifver:
»Undersökningarna pågå ännu i anledning af Belridge-affären. I fråga om Regin synes all undersökaing öfverflödig, och så snart sjöförklaring från Regin kommit den norska regeringen tillhanda, fordan hela det norska folket, att till Tyskland göres en hänvändelse, som icke kan missförstås, och som fordrar ögonblickligt svar, om det vänskapliga förhållandet skall kunna fortfara mellan de båda staterna och de båda nationerna, som Norge sträckt sig mycket långt för att kunna bevara och som man äfven i Tyskland tyckes ha lagt sig vinning om att rädda. Emellertid kan man utgå ifrån, att all tillförsel från Norge till Tyskland, af hvad slag det än må vara, af sig själf genast upphör, intill dess från tysk sida föreligger en tillfredställande förklaring om, hvilka order gifvits tyska örlogsmän med hänsyn till norska handelsskepp.»

De allierades stora resurser.
Det kanske är driften och beslutsamheten som fattas?
Under debatten i underhuset om en resolution, hvari uttalas gillande af finansminister Lloyd Georges nyligen afgifna förklaring beträffande den finansiella öfverenskommelsen mellan de allierade, uttalade Austen Chamberlain sin glädse öfver de allierades enorma resurser.
Lloyd George förklarade, att dessa resurser voro af den allra största betydelse i detta krig. Beträffande folk och pengar vora de allierades tillgångar större än fiendens, och ett driftigt och beslutsamt användande dem med anlitande af alla krafter vore allt som behöfdes för att vinna.

Den franska offensiven afmattas?
Af de senast franska kommunikéerna synes framgå, att den franska offensivrörelsen synes ha upphört, utom i Champagne, där skyttegrafskriget fortgår vid Perthes och Beauséjour.
Hvad beträffar kriget i Elsass erkänna fransmännen själfva, att deras föregående uppgift om eröfring af Stossweier var oriktig. Byn innehafves af tyskarna, som dessutom med storm tagit bergskammen norr om Mühlbach.

Afsikten med Zeppelinbombardemanget af Calais
var att afbryta järnvägsförbindelsen mellan Calais och Västflandern, och detta mål uppnåddes, ehuru äfven stor skada på civil egendom och människolif vållades.
Luftskeppet kom vid 4-tiden på måndagsmorgonen in öfver Calais och då det befann sig öfver viadukten öfver järnvägsspåret kastade det en bomb, som ref upp järnvägskenorna. Därefter kastades 5 bomber på en gång, hvilka framkallade ett dån som af en jordbäfning, ett hus skars midt itu som af en rakknif. I ett par af vindsrummen dödades en gammal man och en ung kvinna. I undre våningen dödades en familj på man, hustru och 4 barn, som alla omkommo i sömnen utom minsta barnet, hvilket blef funnet oskadt i ruinerna. Zeppelinaren utkastade jämväl ett i en tysk flagga insvept bref, som aflämnades till stades guvernör. Under de 10 minuter besöket varade besköts luftskeppet ifrigt utan resultat. Skadorna å järnvägsstationen uppgifvas vara svåra.

”Tyska folket är i ett underbart historisk uppsving”.
Säger en nationalisk italiensk tidning.
Enligt ett telegram från Rom till Köln. Volkszeitung framhåller Popolo Romano att man kan vara lugn för att Italien icke skall vika en millimeter från den riktlinje, om hvilken fullständig enighet tider hos alla ansvariga politici. Det minsta falska steg skulle ha de ödesdigraste följder. Man sätter icke på spel 70 år af uppoffringar, under hvilka man sökt skaffs Italien en aktad ställning bland de bildade nationerna, för att afvika från den väg, som den politiska rättrådigheten föreskrifver och som utgör skyddet för Italiens lifsintressen.
Enligt ett telegram från Rom till Berl. Tageblatt innehåller den anars afgjordt tyskfientliga Idea Nazionale ett bref, som skildrar i
starka färger krigets välgörande följder för Tyskland. »För andra stater», skrifver tidningens korrespondent Mario Crescenzi, »kunna krigets följder kanske bli ödesdigra, men icke så för Tyskland, som under alla förhållanden kommer att gå starkare och enigare ur striden. Tyska folket är f. n. i ett underbart historiskt uppsving. Under det man förebrår detta land för att sträfva efter världsherravälde, fullbordar det blott sin statliga utbygnad och stärker grundvalarna för sin nationella enhet.
Följden af detta krig kommer att bli att tyskarna ändtligen fullt komma till insikt om kvad deras fädernesland betyder för dem, och deras statsmedvetande och deras enighetslkänsla komma att växa oerhördt.

Ett och annat.
— Till Südslavische Korrespondens skrifves från Sofia: Bulgarien har hos ryska regeringen anfört besvär på grund af minläggningen i Donau och begär upplysning härom. I fall svaret blir otillfredställande, skall Bulgarien tillgripa motåtgärder, hvilka skola bereda de ryska transporterna till Serbien allvarliga svårigheter.
— Från Konstantinopel telegraferas, att finansministern Djavid bej, på onsdagen afrest till Berlin i sällskap med sin intima vän Hussein Djavid bej, en mycket inflytelserik tidningsman. Ändamålet med finansministerns resa år att inleda viktiga finansiella förhandlingar. (För att föra krig behöfvas tre ting: pengar, pengar och pengar. Det rör sig om ordnandet af alla de finansiella förhållanden, hvarom Tukiet vid krigets utbrott låg i underhandling icke blott med Tyskland, utan älven med Frankrike och England. Kriget har ju skapat en helt ny situation som öppnar utvägar för ett utsträckt finansielt samarbeta mellan Turkiet och Tyskland.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Februari 1915
N:r 47