Kriget.

Ännu en sänkt engelsman.
Med undantag af Belridge, hvarom dock icke någon visshet föreligger att sprängningen förorsakats af mina eller torped, ha ännu inga skandinaviska fartyg haft någon känning af blockaden. Däremot meddelar befälhafvaren på Broströmsångaren Hemland, kapten Gran, som i söndags inkom från Sunderland till Göteborg, att en engelsk ångare torpederats af en tysk undervattensbåt i Nordsjön. Händelsen iakttogs från Göteborgsångaren S:t Patrik, som nyligen afgick från Sunderland till Argentina, och berättades af S:t Patriks lots för kapten Gran.
När S:t Patrik hunnit till The Downs, iakttogs en väldig explosion på en ångare, som befann sig på ett par sjömils afstånd. Då flera ångare, som befunno sig i närheten, skyndade till hjälp, behöfde S:t Patrik icke assistera. Den skadade ångaren befaras sedermera vara en engelsman, hvilken träffats af en torped från en tysk undervattensbåt.

Repressalier från ententemakterna mot Tyskland.
Premiärminister Asquith förklarade i måndags i underhuset som svar en förerågan att entente-makternas regeringarhade under ompröfning de former, under hvilka respektive länder bäst kunde utöfva repressalier mot den tysta politiken med anledning af angripandet och förstörandet af Englands och dess allierades såväl som de neutrala ländernas handelsfartyg utan föregående varning till ombordvarande besättning eller civila passagerare. Så länge dessa underhandlingar pågingo och innan något beslut fattats i denna fråga, kunde premiärministern icke meddela huset någonting angående tillvägagångssättet som skulle följas, ej heller om de former, under hvilka det eventuella beslutet skulle bringas till allmänhetens kännedom.
Lord Beresford riktade därefter en fråga till premiärministern. huruvida ett sådant meddelande skulle ske i form af en gemensam not från de allierade eller icke. Härpå svarade Asquith att Storbritannien alldeles säkert komme att utsända en not om saken, och att det med största sannolikhet skulle bli en gemensam not.

Tysk socialistledare mot för tidig fred.
På ett stort möte i Stuttgart i måndags uttalade sig, enligt hvad Berliner Tageblatt meddelar, den socialdemokratiske riksdagsmannen Wolfgang Heine äfver Tysklands politiska framtid. Han betonade, att hvarje för tidigt företaget steg till åstadkommande af fred skulle mera skada än gagna freden själf.
»Om i vilja freden sådan som vi behöfver den, måste vi nu framför allt ha förtroende till de tyska vapnen och till det kämpande tyska folket, men därjämte till tyske kejsarens fredsönskan. Två gånger hade kejsaren under de senaste åren genom sitt personliga, bestämda ingripande tryggat freden för oss. Förklaringarna i Norddeutsche rörande motsättningarna i fråga om vilkoren för freden bure stämpeln af rikskanslärens personlighet, men motsvarade också kejsarens vilja. Om det skulle bli nödvändigt, skall tyska socialdemokratien stå vid sidan af kanslären och kejsaren, så snart det blir fråga om att göra ett slut på kriget genom en fred, som icke i sig bär fröet till nya konflikter, utan genom en fred, som återgifver världen åt det fredliga arbetet.»

Händelserna i öster.
Tysk rapport om nya stora förluster för ryssarna.
Från Berlin telegraferades igår eftermiddag:
På östra krigsskådeplatsen har en framryckning, som ryssarna med i största hast sammandragna nybildade trupper företagit från Grodno i nordvästlig riktning, misslyckats, och fienden har lidit förkrossande förluster.
Antalet kanoner, som vi togo vid förföljandet efter vinterslaget vid Masuriska sjöarna, har stigit till öfver 300, däribland 18 grofva.
Nordväst om Ossowez, norr om Lomsja och Väster om Prasnysj fortfara striderna. Vid Weichsel öster om Plozk ha vi trängt yterligare fram emot Vysjegorod.
I Polen söder om Weichsel ha vi afvisat en rysk divisions framryckning mot våra ställningar vid Ravka.

Kommentarier öfver den tyska segern.
Deutsche Tageszeitung kommenterar i följande ordalag den tyska segern. Den hårdt medtagna ryska hären har efter mer än två veckors oafbruten kamp och forcerade marscher under umbäranden och stora ansträngningar lidit långt större förluster i dödsfall på grund af sjukdom än genom tillfångatagande af fienden, Till följd häraf måste ryssarna i den nya striden vid Masuriska sjöarna ha förlorat öfver 200,000 man.
Af de elfva infanteridivisionerna skulle det således, bortsedt från några spridda afdelningar, icke vara något kvar. Vi ha likaledes tagit stort byte i kanoner. Hela den tionde ryska armékåren artilleri har sannolikt eröfrats af våga trupper under förföljandet, bortsedt från det, som ryssarna själfva gräft ned eller förstört. Det gäller alltså om den ryska armén, att den är tillintetgjord i ordets bokstafliga bemärkelse.
Vår östhär har därigenom vunnit den största och mest genomgripande seger, för hvilken till och med händelserna, vid Leipzig och Sédan, hvad det rent militära och storleken beträffar, måste stå tillbaka. Endast slaget vid Tannenberg i augusti kan jämföras med denna seger.
Så enorm är emellertid ryssarnas tillgång på folk, att de redan 19 dennes kunde upptaga en motoffensiv mot de förföljande tyskarna. Det är styrkor från fästningarna, som skjutits fram för att hindra den tyska flankrörelsen emot Warschau. Dessa strider utkämpas på höga stränderna af Bobr och Narew, vid Grodno, Ossowetz, Lomtha, Prasnysch o. s. v. Om några verkliga resultat i ena eller andra riktningen har hittills intet meddelande inkommit.

Litet om Hindenburg.
För tre år sedan måste general Hindenburg taga afsked ur den aktiva militärtjänsten på grund af hälsoskäl. Det har under kejsar Wilhelm II:s tid varit brukligt, att en armékårchef blir generalöfverste, om han anses vara lämplig till arméinspektör, eller också på grund af särskilda förtjänster under sin tjänstgöring. Befälhafvarna för de respektive arméerna vid krigets, början voro också samtliga generalöfverstar eller — prinsar. Hindenburg åter hade lämnat tjänsten som blott general.
Man har ofta exempel i historien på att i det afgörande ögonblicket så att säga framtvingas fältherren. Englands störste fältherre Cromwell sysslade med jordbruk och dikade ut kärr vid den stora viken the Wash, när han inträdde i parlamentets här; och under vanliga förhållanden skulle Napoléon ha fått sluta sin militära bana som major i armén. Då Hindenburg vid krirsutbrottet erbjöd sina tjänster, voro alla befälhafvareposter och kårchefsbefattningar besatta och han hade väl närmast att vänta sig blott en reservfördelning eller att vi kommendant i någon eröfrad fransk eller belgisk gränsort. Emellertid
var den tyska härem i Ost-Preussen icke vuxen ryssarna, utan måste draga sig tillbaka. Generalöfverstarna Prittwitz och Gaffron ansågo, att man måste draga sig tillbaka bortom Weichsel. Sannolikt fans knappt någon som ville eller vågade öfvertaga befälet på den farliga, punkten vid de Masuriska sjöarna; och då så Hindenburg erbjöd sig och trodde på sin uppgift, blef han utan konkurrens tillsatt omkring 20 augusti.
Han hade som sagdt fått afsked af hälsoskäl, men nu var han frisk nog att leda en armé under de svåraste förhållanden i världens största krig. Redan de första dagarna af hans krigföring bragte emellertid i dagen bevis för hans fältherregeni, och hvarje månad som gått har lämnat nya glänsande bevis därpå. Det bör kanske erinras om, att han under fredstid kommenderade en kår i Magdeburg och att han aldrig haft någon personlig erlarenhet af de Masuriska sjöarna, förrän han kom dit som kommenderande general. Alla rykten om hans tidigare intresse för nämda sjöar och hans dragande af kanoner genom träsken äro ren dikt, uppfunnen af hans afundsmän, som under fredstid haft bättre tur än han, men nu, då det blef allvar, sågo sig af honom fördunklade. I alla händelser komma namnen Hindenburg och de Masuriska sjöarna att för alltid vara oupplösligt förenade, fastän det senaste slaget icke utkämpats i ett träsk, utan på frusen, snöhöljd mark.

Striderna i Karpaterna.
Fremdenblatts krigskorrespondent meddelade i förgår: Striden i Karaterna fortsätter med oförminskad hängivenhet. Där pågår nu sedan flera dagar oafbrutet det mest hårdnackade och förbittrade slag, som hittills utkämpats i kriget. Ryssarna kämpa med förtviflans mod, då de äro fullt medvetna om betydelsen af utgången.
I trakten af Wyskow upprepa de sina angrepp dag och natt, ehuru de trots sina oerhörda förluster icke haft den ringaste framgång. Vid Duklapasset har det blifvit mera stilla, sedan bilda motståndarna grävt ned sig i fördelaktiga ställningar. Ett stort slag rasar söder om Stanslau, där ryssarna för tredje gången vändt sig mot vår öfver Nadworna framryckande högra flygel för att hindra en för deras arméer i Karpaterna mycket farlig eröfring af de österut ledande järnvägslinjerna.
I dag ingångna underrättelser från denna trakt äro gynsamma. Trots de sista dagarnas oerhörda anstränningar är stämningen hos de förbundna trupperna utmärkt och segerviss. Det öfverlägsna initiativet hos anförarna, för mindre afdelningar och t. o. m. hos den enskilde mannen gör sig i striden i bergen särskildt gällande, då individen här har vada mer tillfälle att i sin mån bidraga till afgörandet än i den öfversiktliga striden på öppna fältet. Det måste emellertid sägas, att ryssarna äfven denna gång häfdat sitt gamla anseende för seghet i defensivén.

Belägringen af Przemysl.
Redan för några dagar sedan kunde omtalas, att målet för de förbundna österrikisk-tyska trupperna vore att snarast möjligt och under denna månad undsätta Przemysl.
Sedan nu ryssarna själfva meddelat, att Stanislau utrymts, återstår för nämda måls vinnande intet hinder vidare. Vid Stanislau finnes en viktig väg- och järnvägsknutpunkt och betydande vapen- och proviantförråd. Dessutom är Lemberg svårt att hålla. Faller Lemberg, är en fortsatt belägring af Przemysl utsiktslös.
Man väntar under allra närmaste framtiden få meddelande om Przemysl’s undsättning.

Ett och annat.
— Lotsen på Göteborgsångaren, Iris, som i söndags anlände till Kristiansand, meddelar, att då ångaren natten till söndagen befann sig utanför Mandal blef lotsen uppmärksam på en hvit lantärna i sydväst. Strax efteråt hissades två röda lantärnor under den hvita, d. v. s. nödsignal. »Jag tillkallade kaptenen», berättar lotsen, »som dock menade att om det fattades fartyget något, skulle dat kalla med hvisslan. Vi fortsatte resan, men skeppet födide efter, fortfarande med de tre IantOrnorna uppe,. Plötsligt försvann alltsammans under ytan. Vädret var lugnt och vikt rådde.» Lotsen antar, att lantärnorna tillhörde en undervattensbåt, som på detta sätt villa tillkalla Iris i en eller annan afsikt. Lotsen har afgifvit berättelsen på kaptenens uppmaning.
— Preussiska deputaradekammaren behandlade på måndagen, inrikesdepartementets hufvudtitel, hvarvid inrikesstatssekreteraren Delbrück höll ett anförande och konstaterade bl. a., att nödiga åtgärder vidtagits för folkets förseende med lifsmedel till moderata priser. Han slöt med följande ord: Den omständighet, att England gifvit kriget formen af ett utsvältningskrig, kräfver af alla och en byar, att utan hänsyn till ålder och kön ställa sig krigets tjänst. De former, efter hvilka vår handel kommer att ordnas, komma att bestämmas af hvad som skadar fienden och hvad som gagnar fosterlandet. Följa vi detta rättesnöre, är segern visa, äfven om hela världen griper till vapen mot oss.
— I Hamburg råder en outhärdlig dyrtid, och de som ha den största känningen af densamma äro de som måste lefva på hotell och restauranger. En enkel middag kostar sålunda ungefär 10 mark och trots detta är man inte ens halfmätt då man reser sig från bordet. Trots den nyligen hållna riks ylleveckan råder stor brist på ylle. Det uppges sålunda att de afdelningar som senast skickats till Ostppreussen för att fördrifva ryssarna endast kunnat utstyras med underkläder af bomull. Emellertid kommer den rådande bristen på ylle att minskas efter hand som man hunnit bearbeta de yllevaror som insamlats under »veckan».
— Ryska kaukasiska arméns generalstab meddelar, att den 21 krigsoperationer endast förekommit i trakten af Transtsjoruk, där turkarna blefvo kastade tillbaka på andra sidan af floen Itsjkalsu. Ingen strid har på andra platser ägt rum.
— Turkiska pressbyrån har erfarit, att de turkiska myndigheterna i Janbo el Bahr vid Röda hafvet vägra mottaga lifsmedel från en engelsk kryssare med den motiveringen att kalifen förklarat det heliga krigat mot England. Pressbyrån tillbakavisar de engelska och franska kommunikéernas påståenden att de turkiska och arabiska soldaterna i den armé som opererar vid Suez-kanalen skulle ge sig till engelsmännen. Äfven öfriga påståenden i dessa kommunikéer betecknar den officiella byrån såsom uppdiktade. Det uppgifves vidare, att de turkiska stridskrafterna efter att ha genomfört en rekognaecering som inledning till en offensiv frivilligt instält sina operationer.
— Ryska senaten har beslutit att fientliga staters undersåtar, boende i Ryssland, förlorat sin rätt till rättsligt försvar af sina materiella intressen.
— Från Généve telegraferas till Aftenposten: Den österrikiska regeringen har beslutat att börja blockadkrig mot handelsskepp i Adriatiska hafvet.
— Enligt Rjetsch har japanske krigsministern förklarat, att regeringen icke vill ha något att göra med bildandet af en kår frivilliga till understödjande af entenemakterna. Han varnar värnpliktiga japaner för att inträda i kåren och säger slutligen, att en sådan kår varken motsvarar Japans intressen eller japanska härens verkliga uppgifter.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 Februari 1915
N:r 46