Östra krigsskådeplatsens Ypern.
Daily Mails korrespondent maddelar från Sochaczew i Polen, att af denna stads 10,000 invånare endast en stannat kvar, nämligen, domkyrkoprästen Tacikowski, som förklarat som sin plikt att hugsvala soldaterna i skyttegrafvarna. Han uppehåller sig i hvalvat i en kyrka, där han läser mässan.
Sochaczew är, säger korrespondenten, östra krigsskådeplatsen Ypern. Under tre månader bombarderades det af tyskarna och återeröfrades sedan af ryssarna. Bzura-stränderna äro här liksom Ypern-stränderna i västar skådeplats för blodiga strider. Nu härskar det emelbertid stillestånd. Den enda byggnad, som blifvit oskadad, är en belgisk sidenfabrik i Sochaczew, som skyddas af Röda kors-flaggan. Bron är ännu oskadad, men ena hälften underminerad af tyskarna, dan andra af ryssarna.
Sochaczew var medelpunkten för det tredje slaget om Warschau, som pågick den 30 jan. till den 4 febr.
Prins Joachim i fält.
Från östra krigsskådeplatsen berättar en korrespondent i Nationalzeitung följande episod.
Kyrkklockan i byn slår tolf dallrande slag. Genom den bländande snön trampar nattpatrullen. Omkring ett litet bandhus sveper nordostvinden och snöflingorna b??? ????? ersptingorna.
Därinne i förstugan ?????? en ordonansofficer ytogen bakt. En släde kommer, i fredstid skulle väl dess bjällror klinga lustigt genom luften, nu drar den ljudlöst fram på sin hvita bana. Med istappar i skägget och styfnada lemmar stiger en insvept krigare ut.
»Hvar kan jag här anmäla mig?»
»Herr kapten», svarar ardonnansen, »skall genast väcka hans kunglig höghet.»
»Kunglig höghet?»…
»Ja, herr kapten, prins Joachim af Preussen.»
»Då kommer jag igen i morgon bittida.»
»Ursäkta, herr kapten, men jag har strängaste order att väcka hans höghet vid hvilken tid som helst, då en officer kommer.»
Två minuter senare visar sig en smärt ung officer i dörröppningen, slår tillsammans sporrarna och står stram framför den förbluffade kaptenen.
»Oberlöjtnant prins Joachim af Preussen anmäler sig vördsamt som tjänstgörande officer. Var god och stig på!»
Tjänsteärendena äro snart undanstökade; kaptenen vänder sig om för att gå.
»Hvar har ni nattlogi, herr kapten?»
»Jag skall nu gå och taga reda på ett kvarter, ers höghet.»
»Visst inte — ni stannar äfver nattan hos mig. Det är visserligen något trångt, men det går för sig».
Ordonnansen skaffar in en soffa i kabinettet, och vid skenet från ett litet ljus låter prinsen kaptanen berätta ett och annat från andra fronter. Och sedan: »God natt, herr kapten!»
Åter ligger det lilla huset tyst i natten, nordostvinden blåser snö mot fönstren. Prinsen sover godt. Men snart kommer åter en officer ridande. Tjänst är tjänst, och han blir åter väckt — en prins är en prins, och en soldat är en soldat.
— Ett par veckor senera. Middagstaffel hos fältmarskalken von Hindenburg. Jämte honom prins Joachim, som nu blifvit kapten. Midt i ett lifligt samtal stannar han. Ansiktet på officern som krupit undan i det aflägsnaste hörnet af bordet, förefaller honom så bekant.
»Åh, nu vet jag, herr kapten N. N. Hvarför gömmer ni er så för mig?» ljuder det tvärs öfver bordet.
Nu sitter kaptenen midt emot prinsen. »Vet ni, att jag den där natten flera gånger blef väckt, allt medan ni sof helt tungt. Och för hvar gång måsta jag hoppa öfver er bädd. Här ha vi mer plats. För öfrigt gläder det mig, att inte mer hvar femte minut behöfva säga herr kapten till er — eller hur, kamrat?»
Och de drucko för det nya kamratskapet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Februari 1915
N:r 47