Norra häradsrätten.
(Forts.)
Olyckshändelse eller dråp ?
Såsom vi i vårt torsdagsnummer omnämde, ransakades i torsdags inför norra häradsrätten den för misshandel å f. hemmansägaren K. Andersson från Roma häktade statkarlssonen Knut Karlsson från Baringbo.
Efter middagsrasten hördes den tilltalade. Som förut omnämts, har han inför t. f. kronolänsman Liljeborg och fängelsedirektören erkänd sig ha slagit Andersson i hufvudet med en sten.
Nu däremot förklarade han på det bestämdaste, att han icke på minsta sätt misshandlat Andersson. Han hade endast påtagit sig brottet för att föräldrarna icke skulle bli häktade. Fyra vittnen hördes. Josefina Hagström hade på måndagen träffat Andersson efter det an lämnat Karlssons, och han hade då jämrat sig för hufvudet men något närmare om något våld hade han ej sagt. August Pettersson hade träffat Andersson samma dag och denne hade då jämrat sig för hufvudet och yttrat att »brännvinet har man tagit af mig» och »stryk har jag fått». Vittnet hade också observerat, att Andersson var blodig i hufvudet. Inspektor Larsson berättade, att den häktade Knut Karlsson, som haft anställning å Henricsdal sedan 1 nov. i fjol som kördräng, alltid uppfört sig väl och då han ankom till gården likaledes haft goda rekommendationer från sin förra plats i Hässelby. Helge Persson, som dagligen passerar förbi stugan där Karlssons bo, fick redogöra för hvad han visste, om de yttre förhållandena vid detta hus, etc. Vittnet förklarade, att det hjul hvarpå Andersson skall ha snafvat kommit bort på tisdag eller onsdag eller26 februari, alltså innan kommissarie Lilieborg höll förhör å Henricsdal.
Efter en kort paus, hvarunder rätten öfverlade, hördes också den häktades syster ny som fick redogöra för sina lefnadsomständigheter. Vittnet var styfdotter till det första vittnet, den häktades fader Karlsson. Ett godt förhållande hade alltid rådt emellan Andersson och vittnet, 22 februari hade vittnet på morgonen träffat Andersson, som förklarat sig senare vilja komma hem till Karlssons för att bjuda Karlsson på en sup. Vittnet hade sedan också sett och kunde intyga riktigheten af en stor del af hvad de förra vittnena berättat. Vittnet intygade, att då Andersson gick på lördagskvällen hade han varit mycket berusad. På kvällen hade man inte kunnat upptäcka spår af något sår, men på söndagsmorgonen hade man gett att blod flöt ur örat. Natten mellan söndagen och måndagen hade Andersson stundtals varit uppe och stundtals legat och ibland jämrat sig för hufvudet. På måndagen hade vittnet och den förut hörda Artur följt Andersson en bit på väg, så långt att hans hus syntes. Efter ytterligare ett par anmärkningar hördes fängelsedirektör R. Kellström och vaktkonstapel J. P. Stenberg som intygade, att den häktade aflagt bekännelse och redogjorde för dennas innehåll. Karlsson hade erkänt, att han Se Andersson med en sten i hufvudet, Därefter hade protokoll Upp: rättats öfver hvad han sagt; men då protokollet strax därpå upplästes för den häktade, erkände denne visserligen, att protokollet var fullt riktigt, men förnekade ånyo att han begått våldet.
Åklagaren, t. f. kronolänsman C. Liljeborg yrkade på uppskof samt att den väktades fader, Karl Karlsson måtte häktas och Knut Karlsson kvarhållas i häkte. Ett yrkande af den häktades försvarsadvokat, v. auditör G. Broms, om den art rades försättande på fri fot bestreds af åklagaren.
Rätten uppsköt därefter målet alt är nyo förekomma 4 april kl. 11.1 m.
då åklagaren skall förebringa slutlig bevisning. Den häktades fader, Karl Karlsson, ålades att då inställa sig och likaså hans hustru, som denna gång unpgafs vara sjuk. Knut Karlsson skulle kvarstanna i häktet.
Aflidne hemmansägare Anderssons son var närvarande och framstälde en del ersättningsanspråk samt nämde några personer, som troligen komma att bli inkallade till nästa ransakning hvadan denna synes arta sig till att bli lika långrandig som den nu refererade, hvilken slutade först kl. 7:30 efter att ha pågått i sex och en half timmar.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Mars 1913
N:r 67