Till den sista hvilan

invigdes i lördags kl. 3 e. m. i härvarande domkyrka stoftet efter aflidne magistratssekreteraren Gabriel Herlitz. Kyrkan var alldeles fyld af folk. I sorgehuset hade för att hedra den aflidne infunnit sig representanter för åtskilliga af stadens korporationer och stater, såsom magistraten, Sällskapet D. B. V., skepparegillet och militärstaten.
Under tonerna af en sorgmarsch bars den rikt blomsterhöljda kistan af slägtingar till den aflidne upp på katafalken i koret. Från orgelläktaren tonade nu från en manskör Josephssons allvarligt högstämda Reqviem, hvarpå jordfästningen förrättades af biskop von Schéele.
Till ämne för griftetalet hade biskopen valt början af Uppenbarelsebokene 14:e kapitel:
Och jag såg och si ett lam stod på Siona berg och med det bundradefyra och fyratiotusen ; de hade dess faders namn beskrifvet på sitt anlete. Och jag hörde en röst af himmelen såsom at ett stort vatten och såsom en röst af ett stort tordön, och rösten som jag hörde var såsom harpolakares, de der lekte på sina harpor. Och de sjöngo en ny sång för stolen och de fyra djuren och för de äldsta; och ingen kunde lära den sången, utan de hundrade fyra och fyratio tusen. som köpte äro af jorden.
Efter en kort betraktelse öfver innebörden af dessa symboliska ord, afelöte griftetalet med några ord om den eflidne såsom en sångens utötvare och vän. De sista orden biskopen yttrade besvarades med sång från läktaren.
Etsar jordfästningens slut sjöngs från läktaren af en blandad kör Neukomms oratorium »Påskmorgonen»,
Bland de till öfver ett trettiotal uppgående kransar, som täckte kistan, märktes, utom från slägtingar, närmare och fjärmare, sådana från rådetnrätten och magistraten med Inskriften: »Hjertlig tack för långvarig och trogen tjenst samt ett godt och vänfast kamratskaps» från sällskapet D. B. V.; från skepparegillet: »Ett sista farväl till mångårige ordföranden»; från Musikaliska sällskapet »Vid din graf klagar sången»; »från f. d. kamrater vid Gotlands infanteriregemente och artillerikår», »Från vännerna i Marientad»; från Visby bollklabb; från C. J. B. med inskriften: »Tack för vänskap, tack för sköna minnen från sången fester», samt en krans från L. K. med följande vers:

Konstlöst virad han är, den krans, som sörjande vänner,
Fuktad af saknadens tår, lägga här ned på ditt stoft.
Hädan ifrån oss du gått, men dock i minnet du lefver,
Lafver så länge som sång älskas och aktas bland oss.
Hjertat klappade varmt för likar i sorg och i glädje.
Glädjen förädlade du — sorgen gjorde du lätt.
Tack tör all glädje du gaf! De sorgens tårar du torkat
Vattna som himmelens dagg minnets blommande ros.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Mars 1889
N:r 33

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *