Rättegångs- och Polissaker.

Mildradt straff. Såsom på sin tid omtalades dömdes hemmansägaren Johan Teodor Karlsson från Vinor å Fårön 31 December 1888 af norra häradsrätten till sex månaders straffarbete samt ett års vanfräjd deröfver för det han under hafrebergning från vraket efter den å Salvoren strandade engelska ångaren York City bortfört och hemtagit en trumma af väf.
Karlsson, som hos k. m:t anhållit, att han af nåd måtte förskonas från straffet, har med anledning af omständigheterna fått straffet nedsatt till endast 100 kronors böter.

Södra häradsrätten. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med den för stöld häktade arbetaren Adolf Johansson från Burgsvik. Domare var v. häradshöfding Hj. Torpadie på grund af förordnande.
Anmälan om stölden innehöll att hemmetsägaren Olof Olofsson Roes i Grötlingbo på morgonen 6 dennes upptäckt att någon brutit sig in genom bakdörren till hans vid vägen liggande ladugårdslänga, samt att han på grund af några omständigheter hade misstanken riktad på ofvannämde Johansson, hvilken han fått veta hade rest förbi Roes sagda natt i sällskap med arbetaren Norman och stenhuggare,’ Darling. Såväl Darling som Norman hördes, hvarvid den förre sade sig ha sett Johansson komma ut ur ladugården med en famn full hö, den senare hade sett honom sparka upp dörren. Vid polisförhör med Johansson hade denne förnekat sig ha någon kännedom om stölden. Nu berättade han emellertid: Tisdagen 5 dennes hade Norman på e. m. kommit till honom samt bedt att få lägga af en häck på hans gård. Han ämnade sig till torgdagen i Hemse. Som Johansson skulle till Rone med brynsten hade de beslutit att följas åt efter det de tillsammans med Darling och en annan person förtärt en liter bränvin och en liter konjak. Norman hade varit nästan redlös.
Efter åtskilliga ’pustningar’ stannade de vid 2-tiden på natten vid Roes. Johansson gaf då sin häst, efter hvilken Darling åkte sist, hafre. Medan han står der, går Darling ner till ladugården och sparkar 6 gånger på dörren så att den går upp. Darling sprang derpå till svarandens skjuts och tog en säck samt gick in i ladugården, dit Norman sedan följde. Under tiden hade J. stått uppe på vägen. Norman kom nedan ut och sade att han hade somnat derinne, Darling bar hö och råghalm i säcken vid sitt utträde. Därpå hade de kört. I Rone hade de fodrat upp det tillgripna fodret. Ett par hästtäcken, af hvilka ett skulle varit stulet vid samma tillfälle, hade legat på Johanssons skjuts samt af honom lagts öfver på Normans, i tro att de tillhörde honom.
Johansson, född i Guldrupe 1863 och till yrket skomakare, förklarade att han ej vid polisförhöret velat upplysa om något, enär han, som ej vissto att Norman och Darling vore hörda, ej ville sätta dem i sticket. Han försäkrade emellertid att han nu talat sanning. Som vittnen hördas först Normen, hvilkena berättelse öfverensstämde med den tilltalades utom i det att han sjelf varit berusad, hvilket han förnekade, samt att det var Darling som sparkat upp dörren. Nej, det hade varit Johansson. Men som N. gått afsides hade hade han ej sett att J, kommit ut med höet. Det tycktes af vittneamålet, som om Norman emellertid ej hade så alldeles klart för sig hvad som händt den der natten.
Darling vitsordade också i allt Johanssons uppgifter, utom hvad sjelfva stölden beträffar. Han hade visserligen ej sett, att dörren sparkades upp, men hört det der han stod bakom kanten. Att Johansson kommit ut med fånget fullt af foder hade han iakttagit. Detta hade sedan stoppats i en säck på Johanssons skjuts. I ett par punkter samstämde emellertid ej vittnesmålen. Norman sade att Johansson sparkat upp dörren innan Darling ankommit till ställer, Darling deremot påstod att han både ankommit och hunnit gå afsides innan det hände.
Johansson vidhöll emellertid sin berättelse och framstälde jäf mot Darling, enär han vore den skyldige.
För närmare utredning uppsköts målet och Johansson qvarhölls i häktet.

Pigan Hermanna Charlotta Klintberg, af rådhusrätten förklarad skyldig till stöld, inbrottsstöld och förfalskning af orlofssedel undergick i dag slutransakning inför häradsrätten på grund af den erkända stölden utaf en guldring och ett klälningslif vid hemmanet Vesterväte i Väte, der hon vistats några dagar under det hon såg sig efter plats på landet.
Klintberg dömdes för alla dessa förseelser till 1 år och 6 månaders straffarbete samt 2 års vanfräjd deröfver.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Mars 1889
N:r 35

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *