Till hvad vi i måndags yttrade om den samma dag aflidne må sägas något om hans betydelse i musikaliskt afseende. Herlitz har sedan mer än femtio år tagit en mycket verksam del i vår stads musikaliska lif och var som tonkonstens utövare mycket mångsidig. Begåfvad med en präktig tenor af stort omfång och betydlig styrka förstod han att väl använda denna. Han var dessutom en bland de skickligaste amatörer att sjunga från bladet. På de af musikaliska sällskapet anordnade societetsspektaklen var han en förträfflig skådespelare och sångare i de franska operettorna. Max parti i Friskytten utförde han ypperligt såväl i vokalt som dramatiskt hänseende.
Men ej blott på det vokala området var Herlitz, som nämdt, hemma. Haft spelade med stor färdighet kontrabas, altfiol samt fiol och hans förmåga att från falans strängar locka gotlandspolskan i en mängd olika variationer var känd äfven utom Gotlands gränser. Hvad som ej torde vara så allmänt bekant är, att Herlitz äfven var en ganska skicklig gitarrspelare.
Hans musikaliska minne var rent af förvånande. Det misstog sig nästan aldrig. Ända in i de sista stunderna, då han ej längre kunde tala, skulle han sjunga, och vid ett tillfälle, då han fått veta, att musikaliska sällskapet på sin soaré utfört en viss symfoni af Haydn började han genast gnola den; han mindes den från början till slut.
Herlitz har också förtjensten af att ha upptecknat åtskillig folkmusik från sin faderneö deribland den bekanta gotlandsvisan »Allt under himmelens fäste».
Gotlands Allehanda
Onsdagen 13 Mars 1889
N:r 31