under de 30 år, som Gotlands postföring vintertiden ombesörjts med ångbåt, har lärt oss, att, när Sveriges östra hamnar stängas af is, den lilla tillstymmelse till hamn på Öland, som kallas Kåreholm, just icke är mycket att lita till. Platsen, ett litet fiskläge, saknar fyr, poststation och framför allt telegraf, har grundt vatten och lemmar vid sydvestlig vind intet skydd alls. De vägar, som leda derifrån, kunna snarare liknas vid oländiga byvägar, än vid landsvägar, och samfärdseln med det öfriga Öland från Kåreholm är klent besörjd, hvarom bland annat vittnar det sakförhållandet att tidigt i tisdags morgse i Kåreholm landsatt post föret kl. 1/2 2 kom till Borgholm — omkr. 2 mils väg derifrån.
Om Gotland skall kunna tänka på att blott någorlunda följa med sin tid, är det derför af nöden att söka oss om efter någon annan angöringspunkt att i nödfallsväg kunna användas, då de vanliga vä garna äro stängda. Ty samfärdsel måste vi ha, om icke all industri alldeles skall tyna af. Vi ha sett mejerihandteringen blomstra upp till jämförelsevis och för våra förhållanden stor omfattning, men det be höfves väl icke mera än några sådana vintrar i följd som denna och fjorårets för att slå ihjäl äfven den industrien, ifall den skall sakna afsättningsmöjlighet för sina alster just under den tid, då de betalas som bäst.
För öfrigt och hvad beträffar postföringen, så borde Kåreholm anses omöjlig ensamt ur den synpunkten, att der saknas telegraf. Att göra sig underrättad om isförhållandena på en plats på sådant sätt, att ångaren härifrån Visby företager en expedition på sex timmar till platsen för att se huru det ser ut, är ett något medeltldsartadt tillvägagående i elektricitetens tidehvarf.
En sådan plats bland de ytterst få i Östersjön, som med lätt tillgänglighet erbjuder åtskilliga andra fördelar är Landsort. Der möter en fyr, en bland de starkaste i Östersjön, som på 20 minuters omkrets sänder seglaren sin vänliga blick. I stället för de eländiga fiskarbodarna vid Kåreholm bjudas der väl ombonade, af staten underhållna bostäder för en talrik personal. Der stå tio raska lotsar till reds att lemna fartyg och passagerare all den handräckning som behofvet påkallar. Och der lemnar en signalkanon, som hvarje qvarts timme affyras, varning i sjömannens brydsammaste belägenhet — tjockan.
Vid Herrhamra, strax norr om Landsort, finnas med fem olika inseglingsleder tre de yppersta ankarsättningar förutom sådana som nödfallsvis kunna användas.
Landsort är en långsträckt, smal ö af ungefär en half svensk mils längd. Dess läge nästan rakt i norr oeh söder gör att med ostlig vind farleden är fri på den vestra och med vestlig vind på den östra sidan. Det är oftast sydliga vindar som kunna göra Landsort iitängdt, men sådana bruka icke höra till vanligheterna under vintern. Derför är det också ytterst sällan som Landsorts fyr är släckt.
Så gjordes exempelvis igår telegrafisk förfrågan i Landsort rörande isförhållandena och samtidigt med underrättelsen om huru Sofia med svårighet och fara för båt och manskap, att nu icke tala om de arma passagerarna, arbetade sig in till Kåraholm, ingick underrättelsen att det fans rent vatten vester om Landsort till Grisskärsgrundet. För att för de icke sjö. kortskunnige göra klart hvad detta betyder, må nämnas, att, om Sofia landat i Landsort, poet och passagerare skulle varit lika nära Stockholm som de i Kåreholm äro nära Kalmar, samt att den Stockholmspost Sofia skulle kunna hämta i Landsort, i ålder just icke hinner många flere timmar än till Kårehohn släpad post hinner dygn.
Efter alla de upplysningar vi af sakkunnige härutinnan inhämtat äro vi derför fullt öfvertygade, att, om och när Vesterviks skärgård är otillgänglig, Landsort är vår naturligaste anknytningepnnkt för samfärdselns upprätthållande. Vi äro för öfrigt tacksamme för hvarje bidrag till denna frågas närmare utredning, äfven om det skulle gå i motsatt riktning mot här uttalade mening, ty saken är för orten af högsta vigt att få grundligt utredd.
Dessutom böra vi på allvar taga i öfvervägande äfven en annan sak. Uti aftalet rörande statsanslag mellan regeringen och vårt ångbåtsbolag ingår bestämmelsen om ersättning för hvarje fullbordad resa fram och åter mellan Stockholm och Visby. När nu så ogynsamt inträffar att sjöfarten på Stockholm stängas, borde — liksom fallet är för Libanbolaget beträffande Vestervik som angöringspunkt — samma anslag utgå för resa mellan Herrhamra (eller Landsort) och Visby. Att Klintehamn blott derför, att Stockholms hamn är stängd, skall nödgas mönstra af sin besättning och lägga upp, minskar för bolaget i väsentlig min fördelen af detta anslag, och det beröfvar Gotlands län en posttur i veckan, som vi skulle kunna få behålla, om Klintehamns befälhafvare finge samma frihet som Sofias, att angöra hvar som helst, när någon af hufvudangöringspunkterna är stängd.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 Februari 1889
N:r 25