som ingalunda torde vara okändt på Gotland, byars rika minnesmärken, det ena efter det andra, ju sprungit fram i bild under hans flitiga och ofta genialiska ritstift, Dessa bilder känna vi nog litet hvar. Nu har den gamle tecknaren, som man kanske vet, för någon tid sedan lemnat sitt fosterland för att på andra sidan Atlanten skaffa sig ett verksamhetsfält för sina idéer.
Men den gamla kärleken till Sverige och särskildt Gotland gömmer den åldrige tecknaren ännu i sitt hjerta — det framgår oförtydbart af ett bref han i dagarna sändt till en vän häratädes och hvarur vi taga oss friheten anföra några rader:
Allt det skiftande lif — säger han — som kännetecknar ’Vesterns Metropol’ Newyork kan ej ersätta, ej borttaga det djupa intrycket af den både glada och idylliska frid, tom städse hägrar för min blick, då den skådar tillbaka mot ’Östersjöns öga’.
På Gotland har jag tillbragt några af de angenämaste stunderna i mitt lif, angenäma både genom den vänkrets jag der förvärfrat som ock genom den sysselsättning, det arbete, de tilltalande uppgifter för konstnärlig behandling, hvilka der i så rikt mått erbjudits mig. Alla dessa historiska minnen, alla dessa pittoreska partier, hvilka med den vältaligaste tunga tänder känslans brand och gifver fantasien vingar, menande mäktigt hand och öga till en liflig artistisk produktion — jag saknar dem.
’Trädgården’ med sin blomsterprakt, ’ruinstaden’, färgad af den sjunkande solens purpur, S:t Karins helgresta bågar, S:t Nikolai perspektiv med dess djupa allvar, S:t Lars’ mystiska gångar, Helgeandskyrkans underfulla arkitektur, S:t Görans måleriska inre och annat mera af sådant slag, det underbara skådespelet af den i baket sjunkande aftonsolen — ack, allt detta saknar jag.
Jag saknar ock Gotlands kust och klippor: Hoburgen, Karlsöarne, Högklint, Röfvar Liljas håla m. fl., alla i sina äfventyrliga former så sagodoftande, äfven om ej någon tunga täljer om dem.
Jag saknar den underbara ön — der jag haft min verksamhet under den hittills lyckligaste perioden af mitt lif — med hela dess rika skatt af minnen och skönhet, saknar den så, som man saknar det, hvilket ej hopp finnes om att någonsin få återse — —
Det än — skulle man kunna säga — K. S. Hallbacks julehelsning till Gotland. Skola vi ej månne sända honom en lika varm tillbaka? På ett osökt sätt gifves oss dessutom tillfälle att i någon mån visa honom vår erkänsla. Som man vet har tecknaren anordnat ett tafvellotteri, bland hvars vinster äfven finnas flere motiv från Gotland. Om vi skulle skänka honom en liten julgåfva genom att köpa slut alla de lotter på hans taflor, som än nu finnas att tillgå i Nybergeka bokhandeln?
Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103