C. H. Lange, Joh. Lythberg samt bröderne G. M. och J. N. Donner.
(Föredrag inför Gotlands Fornvänner i Visby 28 Dec. 1876 af P. A. Säve)
M. H.!
Då här i våra fornvänners ärade krets för ett år sedan yttrades några ord om Handelslifvet och borgarsederna uti Visby i förra tider, erforo vi de mångfaldiga vexlingarna uti ortens handelsväsende allt från älsta tider samt skildringar af huru Visby uppkom och fick en hamn, huru handeln här vaknade till och vidgades på den rika österländska marknaden i stora Nawgorod och huru Hansan sedan stiftades, hvar uti Visby tog en så liflig del, men ock huru staden derefter allt från 1361 sönk i makt och sönk under en 400 år och under olika styrelseskeden, d. v s. under stormdigra skiften af våld, rofferier, tvång och hjelplöshet allt djupare och djupare, tills först, efter k. Carl XII:s kamp i det stora Nordiska kriget och dess förkrossande följder af nöd, folkelände och rörelsens fullständiga afstannande, handeln bär åter qvicknade till samt omsider fick ny fart under det Nordamerikanska frihetskriget och med den Svensk-Dansk-Ryska Neutralitets-Förklaringen år 1780; och derefter varsnade vi den tilltagande affärs-rörelsen härstädes under ledning af åtskilliga våra gammaldags köpmän, hvarjämte vi förnumma skildringar af dessa våra Gamles seder, huslif samt försigtiga och redliga handelsverksarhet.
Men, sedan ett hundra år har i våra samfunds- och handels-förhållanden mycket förändrats och till det mesta vida förbättrats, neml. genom den nya tidens allmänna riktning till mensklig rättvisa och upplysning, till jämnlikhet och folkfrihet samt till större aktning för fredliga värf, hvarefter följt en ny förståndigare handels- och tullagstiftning samt omsider hela Rikets ofantliga förkofran i ekonomisk styrka och handelsrörelsens märkliga tillväxt, hvilket allt i högt mått ytterligare utvecklats och befordrats genom våra tiders förvånande uppfinningar och isynnerhet genom seglingskonstens och sjöfartens stora utveckling samt ångans och telegrafens tjenst, hvarigenom de snabbaste försändelser af underrättelser och varor alltmera befordrat varubytet, och handeln i våra dagarytterligare förkotrats genomnäringsfriheten, rikligare länetillgångar, assecurence-anstalter, hamnförbättringar och räddningsfartyg, hvilka genom storm och dimmor straxt ila till de skeppsbrutnes hjelp.
Således om vi, från vår ställning i dag, se tillbaka på vår handels gäng och öden, komma vi icke blott att rysa för råbeten och eländet i gamla tiders alla samfundsförhällanden, utan vi frestas att ömkas vid okunnigheten samt det ofta barnsliga och småaktiga uti våra förfäders handelsväsende. — Men, som historien, med hennes erfarenheter och minnen städse och i all ting är nyttig för hvarje tolk som vill se en framtid, är det af stor vigt samt ganska lärorikt att i ”Handelns Sagor” skåda våra handelsförbållanden för vid pass en hundra år sedan och känna något om godt folk, som då lefde och verkatle, helst vi nu tyckas stå vid tröskeln af ett nytt tidskede och at en ny stor utveckling, nemligen genom det nya samfärdselmedlet — jag menar järnväg, — som nu framträngt ända till det aflägsna gamla Gotland, och hvilket nya härstädes säkert skall förändra mycket, vi hoppas det, slutligen till det goda och bättre. — Ett sådant betraktande af det framfarna i handelsväsendet och skildringar al våra betydligaste handelsmän af gamla stammen samt en tramställning om deras sinneskratt, redlighet, hushållsanda och hemlif samt medborgerliga verksamhet och anseende är af största vigt och lärorikt att känna särskildt för oss såsom medlemmar at ett gammalt handelssamhälle, helst der mom vårt köpmansständ nu har en så framstående ställning och så stort inflytande. Ja, således bör man kunna hoppas att detta stånd skall, genom kunskaper, medborgerligt fosterländskt sinne och villiga uppoffringar för det allmänna, mäkta, under det att det alltmer lifvar ortens rörelse och än högre lyfter stadens handelsanseende, gå i spetsen för samhällets lyckliga utveckling; eller så att kommande folk må i”Handelns Sagor” få skåda vackra runor också från vår tid. — Allt derföre mån I, Gotlands ärade Forn Vänver!, för att i en samlad skildring se på en gång det forna och det nyvaknade handelslifvet på gamla Gotland och såsom skådebilder deraf, med tålsamhet och öfverseende nu lemna eder välvilliga uppmärksamhet åt skildringen af de siste våra gammaldags Visby-köpmän, eller Carl Hindrik Lange, Joh. Tythberg samt bröderna Göran Mattis och Jacob Niclas Donner, enligt hvad slägt-sägnen och andra pålitliga uppgifter derom upplysa.
Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Februari 1877
N:r 2