egde rum i förra veckan å Upsala kyrkogård. Kl. 42 satte sig i rörelse från sorghuset ett långt begrafningståg, hvari sågos Upsala studentkårs standar och Gotlands nations fana florbehävgda. I tåget, till hvilket längre fram slöto sig embets- och tjenstemän vid universitetet, deltogo utom den dödes närmaste fränder och vänner ett stort antal studenter. Från kyrkogårdens bårhus, der liket var bisatt, bars till grafven den blomster- och kransomhöljda kistan af docenterne i nordiska språk och någre den hädangångnes fränder och lärjungar. Bland lagerkransarne märktes en från de fyra docenterne, en från ”Föreningen för nordisk språk- och fornkunskap”, en från Gotlands nation samt en från landsmålsföreningarna. Å Föreningens för nordisk språk- och fornkunskap vägnar utdelades följande minnessång af kand.
K. Warburg:
Få varda nu
Födde bättre än denne.
Tryggevelde-stenen.
Frid med den gamle,
Fräjdade kämpen,
Stridsman för språkets
Svenskhet och ans!
Brusten är bågen,
Bruten är klingan,
Striden är lyktad,
Segern är hans.
Kärlek till forntid,
Fostrade kratten,
Lyste på färd i
Forskningens schakt.
Ädel var anden,
Ärlig var hågen,
Dråplig den malm,
I dagern han bragt.
Lärjungar lägga
Lagern på bären,
Tolkande lärarn
Tack för hans ord.
Ljufligt han slumre,
Ljust skall hans lifsverk
Minnas af vän till
Målet i Nord.
Vid griften afsjöngs bland annat å melodien ”Stilla skuggor” en sång, den
dödes minne egnad af Gotlands nation och författad af nationens kurator kand. K. G. Herlitz, så lydande:
Ack, hur härligt är, när kvällen lyktar
dagens manliga, sköna strid,
och när lifvets sorl och oro flyktar
för den ljufliga dödens frid.
Sof i ro! Din gernings minne
lefver kvar i de ungas sinne;
där föll sådden, där Du skörden finne,
mödans rikliga, goda lön!
Kämpat har Du! Kunde aldrig svika
rätt och sanning, Du stridsman god;
mänskofruktan tvaug Dig ej att vika,
hindren bröt Du med mannamod,-:
Nu är slut Din lefnads kväde,
till Din öppnade grift vi träde:
Herren gifve växten åt Ditt säde,
lär oss Du med Din föresyn!
Älskat har Du! Fosterön i hatvet,
fädrens tunga och fädrens land,
fädrens minne, i djup natt begrafvet,
tände lågande hjärtats brand.
Nu är slut Din lefnads bana,
men ur grafven Din röst hörs mana:
Herre, hur Du Sveas lott må dana,
rik hon blifve på söners tro!
Kärlek gaf Dig styrka uti striden,
anden makt öfver stoftets band;
nu har bojan brustit: öfver tiden
styr Du färden till andra land.
Må, som Du, vi troget vaka,
ärligt kämpa och gladt försaka,
att, när kvällen skymmer, vi må smaka
hoppets saliga frid, som Du!”
Den högtidliga akten, som gjorde ett gripande intryck, var värdig minnet af
den trägne forskaren, den ädle läraren, den varmbjertade mannen säger Ups.
Posten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 April 1876
N:r 30