Enkedrottning Josefina.
Af det sorgebudskap, som telegrafen i onsdags spred öfver land och rike, erhöllo våra läsare samma dag genom extrablad del. Till de korta biografiska notiser, vi då meddelade, lägga vi nu följande:
Josefina Maximiliana Eugenia, föddes på k. slottet i Milano 14 Mars 1807, äldsta dottern at prins Eugéne de Beauharnais, kejsar Napoleon I:s stjufson och vice konung af Italien, samt prinsessan Augusta Amalia, dotter af k. Maximilian af Baiern. Vid fem års ålder erhöll prinsessan Josefine af sin store frände, kejsar Napoleon, slottet Bologna och Gallieras område såsom gåfva. Sina första barna år tillbragte hon i Monza, en liten naturskönt belägen ort i Norra Italien, der hon uppfostrades af sin moder, den för sina qvinliga dygder prisade prinsessan Augusta Amalia af Baiern. Under spillrorna af Napoleons ramlande tron begrofs äfven Eugene de Beauharnais välde, och prinsen köpte nu för enskild förmögenhet furstendömet Eichstädt vid floden Altmähbl i Baiern och landtgrefskapet Leuchtenberg samt erhöll af sin svärfader, konung Maximilian, titeln hertig af Leuchtenberg. Dels i hertigens palats i Miinthen, dels i hans enskilda besittnipgar på Altmihls och Isars stränder uppväxte bans dotter till en blomstrande skönhet och fostrades i kunskaper och dygder, som sedan i så rikt mått till hennes ålders sista dag prydde qvinnan och furstinoan. Redan i sin friskaste lefnadsvår trolofvades hon 15 Nov. 1822, då nyss femton och ett halft år gammal, med konung Karl Johans ende son, den då tjugutreårige kronprinsen Oskar af Sverige. 13 Juni 1823 landsteg under folkets jubel den sköna furstebruden i sitt nya fädernesland, och 19 i samma månad firades med stora högtidligheter hennes förmälning med den svenske tronföljaren, 8 Mars 1844 efterträdde hennes gemål sin fader på Sveriges konungatron, och 28 September samrma år kröntes det nya konungaparet. Efter en längre tids sjuklighet, hvarunder drottning Josefina på det mest uppoftrande sätt lade i dagen sin trofasta kärlek till den lidande maken, afled Oskar den förste 13 Juli 1859. Efter sin makes död har enkedrottning Josefina egnat sitt lif åt en synnerligen omfattande offentlig och enskild välgörenhetsverksamhet, såsom en yttring af hvilken vi särskildt omnämna den storartade asyl för ålderstigna qvinnor, som bär namnet ”Oskar den förstes minne.” — Många och hårda pröfningar hafva drabbat drottning Josefina under det halfsekel, hon varit fästad vid de Skandinaviska brödrafolken. För att ej tala om förlusten af flere kära anförvandter i utlandet, har hon här sett åtta af sin familj förflyttas från kungaborgen till kungagrafven. Det allmänna deltagandet för så stora sorger; folkets beundran för hennes undergifvenbet vid så smärtsamma pröfningar, förklara ej ensamt de känslor af vördnadsfull tillgitvenhet, som yttrade sig i de båda brödrafolkens hyllning vid drottningens femtioåriga jubileum i Sverige 1873 och i Norge 1874. Lika mycket hade dessa sin rot i den oskrymtade kärlek drottningen förstått tillvinna sig, i beundran för hennes sällsynta dygder och i vördnaden för hennes intelligenta, ädla och upphöjda personlighet.
Sannt qvad Böttiger vid hennes jubeldag år 1873 med hänsyftning på Tegnérs välkomstsång:
Hvad skalden sjöng. för femti år tillbaka
Om väntad gäst, om kungasonens maka,
Ditt hela lif det nu beseglat har,
Och halfva seklet är dess återsvar.
Du blef hvad skalden drömt, hvad Norden velat,
Du blef så Svensk som någon infödd var;
Du led vår sorg, du har vår glädje delat.
Frid öfver den ädla drottningens minne!
Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Juni 1876
N:r 46