Olof Immanuel Fåhræus.

Olof Immanuel Fåhræus.

På Slite på Gotland föddes år 1796 förre statsrådet Olof Immanuel Fåbræus, tvillingbroder med sin efterträdare vid konungens rådsbord, sedermera generaltulldirektören Johan Fredrik Fåhræus. Ätten leder sitt ursprung från en gammal bondeslägt från Fårö.
Söner till en landtbrukare, som tidigare i likhet med far och farfar idkat handel, hade de icke i börd och relationer det goda stöd, som ofta hjelper duglighet och goda anlag fram i verlden och stundom reder sig rätt väl dem förutan. Och dock stego de begge till samma plats i konungens råd, fingo hvar sin adeliga sköld och hvar sitt blåa band; och båda skapade de en vigtig del at Sveriges utvecklingshistoria under det de åt sig sjelfva skapade ett namn, som af samtiden äras och följer Sveriges häfder till efterverlden.
Efter fem års studenttid inskrefs Olof Immanuel Fåhræus i konungens kansli år 1815 och begynte snart derefter att tjenstgöra äfven i de embetsverk, som lyda under General-Tullstyrelsen. Så småningom stigande inom de lägre tjenstemannagraderna erhöll ban redan nu offentliga uppdrag, hvilka vittnade om förtroende och tillit. Så bade han vid 25 års ålder under en utländsk resa uppdrag för såväl magasins-direktionen som riksgälds-kontoret och lade hand vid slutbetalningen med svenska statens holländska fordrings egare. Några år senare förordnad till sekreterare i en svensk-norsk komité för ordnandet af de förenade rikenas inbördes handelsförhållanden, fördes han derigenom i nära beröring med statsrådet grefve Wirsén, grefve Wedel-Jarlsberg, sedermera Norges riksståthållare, och statssekreteraren Skogman; ”och mer än något annat har samarbetet med desse utmärkte män gilvit rigtning åt hans framtida offentliga verksamhet” heter det derom i det af honom sjelt skrifna meddelande till Svenskt Biografiskt Lexikon, som vi för denna uppsats följa.
Chef för Vestra tulldistriktet 1826, användes Fåhræus ”ofta i kongl. komitéer för redandet af bandels- och tullförhållanden och redigerade merändels komiterades betänkande, erhöll kommunala uppdrag o. s. v., tills ändtligen tiden var inne, då han i högre värt skulle pröfva sin administrativa förmåga. Striden om näringsfrihet fordrade en lösning: minnena från fordom, då staten var en ”uppfostringsanstalt”, statsborgarne i allt skulle handledas och en hvar, klass eller enskild, som det mägtat, skaffat sig någon företrädesrättighet på de andras bekostnad, hade mer och mer förlorat sitt välde öfver de styrdas öfvertygelse; och när bland de styrande ändtligen en man blef nödvändig, som mägtade genomföra reformen, kallade den åldrige Carl Johan tulldistriktehefen Fåhræus till sitt rådsbord, der han den 16 maj 1840 ötvertog Civildepartementsportföljen. En mängd nyttiga reformer och genomgripande initiativer vittnade, under hans något mer än sjuåriga statsrådstid, såväl om hans outtröttliga verksamhet, som om hans berömliga sträfvanden att gå jemna steg med tiden. Vi påminna endast om de första landtbruks-
och navigationsskolorna, hvilka under denna tid anlades; ombildningen af Landtbruksakademien; utfärdandet af en ny handels, fabriks- och handtverksordning, med upphäfvande af skrå inrättningarna m. m. — Adlad 1842, kunde Fåhrens äfven som riksdagsman från sin bänk på riddarbuset ingripa i det offentliga
liftvets utveckling, och när han efter sju och ett halft års statsrådsmödor fick lemna dessa åt sin tvillingbror, utnämndes han till landshöfding öfver Göteborgs- och Bohus län. Hans verksamhet der, som först af pensionsåldern afbröts, har i alla afseenden ländt länet till gagn och i afskedets stund från innevånarnes sida framkallat uttryck af en ovanlig tillgifvenhet.
Oaktadt så ingripande statsmannabestyr och så mångartade embetsåligganden har Fåhræus aldrig upphört att fortsätta sina från ungdomen älskade naturhistoriska studier och i en gren af dessa erhållit vetenskapligt namn. Det är som entomolog (insektkännare), Fåhræus blifvit svenska Vetenskaps akademiens och många in- och utländska vetenskapssamfunds medlem. Vid det första af de skandinaviska naturforskarmötena, som hölls i Göteborg 1839, var Fåhræus sekreterare. Vid nionde allmänna svenska landtbruksmötet i Göteborg 1860 var han förste ordförande, då redan i 12 år hedersledamot af Kgl. Landtbruksakademien, som af Fåhræus som statsråd blifvit helt och hållet ombildad. Och både i detta och andra af sina verk har Fåhrseus fått se sitt arbetes frukter och njuta den lön, som ligger i medvetandet af en ädelt verksam lefnad oeh utvecklingens vittnesbörd om sanningen af de idéer, för hvilkas genomförande han kämpat.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 6 Juli 1875
N:r 53

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *