(Forts.)
Sedan sålunda beslut fattats, att genast behandla frågan, så begärdes ordet först af:
Hr Bergman. Han vore sålunda tvungen att yttra sig i denna så ödesdigra sak, och ville nu med några ord visa sin ställning till frågan. Han hade aldrig varit emot sjelfva den gotländska jernvägen, utan endast mot det sätt, man för dess avskaffande ville begagna. Fullmäktige öfverskrede; enligt hans mening, sin befogenhet, om de kastade stadens innevånare in i ett så vidlyftigt, industrielt företag. Man lade en tung börda på sina efterkommande, men deras åsigter kände man icke. Tal. åsigt angående fullmäktiges obefogenhet vore visserligen på högsta ort f. n. underkänd. Men andra tider med andra åsigter kunde komma, kommunalförordningen torde komma att ändras, isynnerhet om man funne, att den gifna rättigheten missbrukades. — Hvad beträffade sjelfva saken, så vore utsigterna, huruvida jernvägen skulle bära sig, tvifvelaktiga. Om så ej vore, skulle nog enskilde affärsmän och andre för frågan intresserade hafva tecknat sig. Trenne gånger hade upprop stälts till Gotlands allmänhet att genom aktieteckning visa sitt intresse för företaget. Huru de två första uppropen hade besvarats, visste man ej, emedan deras resultater höllos hemliga; det tredje hade lemnat några få aktier, men dessa på hårda och oantagliga vilkor och voro sålunda al ingen betydelse. Och denna ringa framgång hade dock föregåtts af vackra förespeglingar. Nu till sist skulle Visby kommun ensam åtaga sig bördan. Om de enskilde först hade tecknat, och sedan en fyllnadssumma begärts af fullmäktige, skulle han icke hafva varit deremot; men nu kunde han ej gifva sitt bifall. Vi måste betänka, hvad som är nödvändigt för stadens bestånd, men dertill kunde ej jernvägen anses nödvändig. Vi måste tänka på vår hamn; den behötver uppmuddras och utvidgas, vågbrytaren måste förstärkas. Sådant kunna vi räkna till våra egna bebhof. Vi få ej blottställa oss; nöden kan komma Våra gator behöfra iståndsättas. Såsom ominöst erinrade tal. om, att drätselkammaren samma dag. som motionen inlemnades, i ett utlåtande sade, att staden ej hade råd att bekosta det lilla arbete, som erfordrades till den i ifrågasatta utkörsvägen åt Kopparsvik. — Utgången af företaget är oviss, det kan misslyckas, hvarför tal. ej vågade inlåta sig i någon spekulation, — Hvad den af motionärerna framkastade beskyllningen mot landstinget för ”konservatism eller bristande insigt beträftade, så kunde tal. ej godkänna den, En konservatism, som vore nyttig, vore, att söka hålla sitt lands finanser i ordning. — Från fastlandet kunde man ej hemta några beräkningar, emedan den gotländska jernvägen vore egendomlig, enstaka och isolerad. Fastlandets jernbanstationer ligga såsom maskar i det stora nätet, som sammanbinder centralpunkterna; derför kunde ej desse tjena såsom beräkningsgrunder. — Den i motionen uttalade ljufva förhoppningen om minskade kommunalutskylder vore ej på sin plats, då frågan gälde eu affär. Visby stad finge, om den bifölle motionen, stora bekymmer och stora förluster. Hvad bränvinsmedlen beträffade så kunde man ju tänka sig, både att de fullmäktige som skulle komma att i framtiden disponera dessa medel icke komme att blifva så liberale, som de nuvarande, som ock att riksdagen kunde kom sa att i en framtid antingen till en god del eller ock helt och hållet borttaga denna inkomst. — Tal. yrkade afslag på motionen.
Hr E. Leijer. Hvad stadsfollmäktiges befogenhet att fatta ett sådant beslut, som det ifragavarande, beträftade, så kunde man i det afseendet vara fullkomligt lugn. Den senast anlände posten berättade ju, att Hudiksvalls stad tecknat 600,000 kronor i ett liknande företag. De enskilde hade visserligen ännu ej tecknat aktier, men det berodde till god del på att fullmäktige hittills gjort så ringa för sakens framgång. Den föreg, tal. hade förordat ett mindre anslag; men bättre vore att taga steget fullt ut, än att bevilja ett så litet anslag, att företaget blefve omöjligt. Han hade älven talat om det ringa intresse, som för frågan förefunnits. Men tal. frågade, om ifvern var större att teckna aktier i det nya ångbåtsbolaget, då det bildades. Äfven så med spritbolaget. Visby stad tvekade länge, innan detta;bolag bildades. De fleste tecknande sågo mer på att kunna gagna, än att tjena pengar. Hvem kunde väl då tro, att detta företag skulle inbring: så stora summor till staden? Det hade förvisso tillfredstält de djerfvaste förhoppningar. — Staden vore visserligen fattig, men just derför borde den skaffa sig regeurser samt bättre rörelse, hvartill jernvägen vore ett mäktigt medel. — Företaget vore osäkert sade man; men hvarje sådant är osäkert, och otänkbart vore att företaga den minsta rörelse, om man alltid skulle bafva osäkerheten för ögonen. Men hvarje företag är mer och mindre säkert; och hvad särskildt detta företag beträffade, så ansåg tal. detsamma, på grund af analogier, såsom mycket säkert. Man kunde visserligen ej vara säker på att det skulle bära sig de första åren, men efter t. ex, 10 år kunde det anses säkert, Staden kunde ju, enligt hvad af Drätselkammarens kalkyler framginge, sjelf ntan ett öres utgilt under de första 10 åren betala för sina akiier. — Hvad utkörsvägen åt Kopparsvik beträffade, hade tal. yrkat på afslag, emedan han tänkt sig denna väg såsom blifvande sjelfva inkörsvägen för jernvägen, — Väglängden vore ej för kort, bibanor skulle nog komma lika fort och lika säkert på detta, som på det andra at länets höfding förorddade sättet. — Inkomsterna af bränvinsskatten skulle icke komma att minskas, tvärtom troligen ökas, sedan jernvägen kommit i gång. — Motionärerna hade talat om cen ljuf förboppning; detta uttryck fann tal. väl valdt,ty äfven jernvägsfrågor äro ej så materiella, att man icke äfven vid dessa kunde tala om ljuf förboppning. (Forts.)
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 9 November 1875.
N:r 89.