högtidlighölls å Stadehotellet i onsdags. Deltagarnes antal var ovanligt stort och man tyckte sig skönja lifligare intresse än förut för gillet, frammanadt troligen i ej ringa mån af öfverste von Vegesachs nitiska bemödanden för gillsts bästa. Vid pass 8 nya ledamöter intogos. Beslut fattades om årsberättelsens tryckning. Decharge beviljades styrelsen. Till vice ordf. valdes jägm. Sylvan, och till suppleanter landssekreteraren Hambræus och major C. Hüttling. De förut varande styrelseledamöterna återvaldes, dock med den ändring att i. s. f. herr Sylvan till styrelseledamot utsågs herr L. Wedin.
Derefter företogs diskussion öfver det af styrelsen föreslagna ämnet: ”Hvad bör göras för vår vildafvels och vår jagts upphjelpande?” Angående denna fråga yttrade sig jägm. Sylvan med stor sakkännedom och utförlighet, äfvensom intendenten Säve och landsh. Horn. Man beslöt, att premierna för räfvars och hökars dödande borde höjas, för de förra till 2, 50 kr., och för de senare till 1 kr. pr stycke samt att för kråkors dödande skulle betalas en premie af 2 kr. pr tjog och 1 kr. för ett tjog af samma fogels ägg. Hundskatt borde man söka åstadkomma, för att kunna i någon mån minska antalet af de legioner kringströfvande fyrfotingar af detta slägte, hvilka åstadkomma stor skada vå allt vildbråd.
Ordföranden föreslog, att Gillet skulle hos H. M:t konungen utbedja sig, att han måtte, i likhet med sina höge före trädare, blifva dess beskyddare, hvilket förslag med stort bifall antogs, hvarefter telegram till H. M:t konungen af ordföranden afläts.
Sedan öfverläggningarne voro slutade, intogs å hotellets stora sal, hvilken för tillfället var särdeles smakfullt de korerad med allehanda jagtens emblemer, en treflig och väl arrangerad middag, hvarvid H. M:ts konungens skål, föreslagen af ordföranden, öfverste von Vegesach, tömdes under hurrarop och folksångens afsjungande. Sedan man spisat middag, druckos åtskilliga skålar, och, då glädjen hade nått sin kulminationspunkt, anlände ett telegram från H. M:t konungen, af innehåll att han, i det han åtog sig att vara Gillets beskyddare, uttalade sina välönskningar för dess framgång. Naturligtvis tömdes ånyo konungens skål, hvilken åtföljdes af sången: ”Ur svenska hjertans djup en gång”.
Festen, som var särdeles angenäm, fortsattas under den gladaste sinnesstämning tills ett godt stycke fram på natten.
Gotlands Allehanda.
Lördagen den 4 December 1875.
N:r 96.