En insändare i Wisby-Posten har framställt den anmärkningen mot landshöfdingen grefve Horns, på Hushållningssällskapets bekostnad tryckta betänkande i jernvägsfrågan att grunden för en der förekommande beräkning vore den: ”att Gotlands produktion och behof antagits lika med Smålands” och, emedan den omständigheten, att stationerna på Gotländska jernvägen skulle bli dubbelt tätare än på den Småländska, skulle blifvit förbisedd, kommit till det slutresultat att nämde beräkning vore dubbelt för hög.
Äfven vi anse beräkningen förtjena anmärkning och vilja ingalunda erkänna den för fullt exat eller pålitlig; men i något annan riktning än W. P:s insändare. Vi hysa nemligen den goda tanke om Gotlands produktionsförmåga, när den rätt tillgodogöres, och äfven dess förmåga att bära en mångdubblad befolkning med mycket förhöjda behof, att vi ingalunda tveka att påstå dessa, jemförde med de der ”djupa inre trakter” af Småland, hvarom insändaren talar, berättiga till kalkyler många gånger högre, än som Småländska förhållanden berättiga till, åtminstone såvida ej i de hittills temligen okände Småländska ödemarker, som ins. behagat benämna ”djupa inre trakter” skulle komma att upptäckas alldeles oväntade skatter och bördigheter.
Det är nemligen icke på en tillfällig, snart sköflad skogstillgång, som en jernvägs framtid skall byggas utan, efter hvad exempel från såväl vårt eget som från andra länder visat, den grad af kultivering en ort kan uppnå, som bör vara rätta beräkningsgrunden härvidlag, och säkerligen vill väl ingen påstå att icke i hög grad stegrad produktion inträdt allestädes der en jernväg dragits fram, äfven i trakter af ojemförligt sämre beskaffenhet, än den till sin natur högst bördiga Gotländska jorden.
Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 21 September 1875.
N:r 75.