Ett jernvägsmöte

hölls i onsdags vid Wäte skolhus. Mötet var besökt af närmare 70 personer, de fleste från Wäte, Atlingbo och Hejde kommuner. Till ordförande utsågs auditör S. Engström. Under diskussionen förelade fanjunkar Kahlström från Atlingbo mötet trenne frågor till besvarande. Den 1:sta: Huruvida de trenne kommunerne, hvilka mötet närmast rörde, ansågo, att den af Visby stadsfullmäktige föreslagne jernvägen vore nyttig och gagnelig för socknarne’? besvarades med enhälligt ja. Den 2:a, som rörde beslutet om teckning och. teckningens belopp, besvarades ätvenledes enhälligt så, att man skulle på de blitvande kommunalstämmorna söka befordra teckningen. Dess belopp öfverlemnades åt hvar och en särskild kommun att sjelf bestämma. Rörande den 3:e frågan, angående jords upplåtande för banan, uttryckte flertalet såsom sin mening, det vara rätt och billigt, att hvarje kommun så gjorde. En liflig sinnesstämning rådde, och stort intresse för jernvägen förspordes.
Just som tidningen är färdig att läggas i pressen, ingår från vår tidnings referent vid mötet följande detaljerade redogörelse för detsamma:
Jernvägsmöte för Atlingbo, Wäte och Hejde socknars i jernvägsfrågan intresserade röstberättigade hemmansegare hölls i Wäte skolhus i onsdags kl. 2 e.m.
Deltagare voro samlade till ett betydligt antal och från Visby hade auditör Engström, konsul Arweson och grosshandlare Procopée infunnit sig.
Mötet öppnades af fanjunkare Kahlström från Atlingbo, med en framställning om ändamålet med detsamma, hvilket vore, att dessa socknars invånare skulle yttra sig, om de ansågo det med sin fördel förenadt att jernvägen droges genom dessa socknar och hvad de derför ville uppoffra, ty om de ingenting ville göra för saken, vore det troligt att jernvägen blefve dragen genom Wänge och Buttle. Han föreslog derefter, att auditör Engström måtte väljas till ordförande, hvilket förslag allmänt gillades.
Kahlström erhöll först ordet och föreslog att mötets förhandlingar måtte röra sig om frenne frågor: I:o anser mötet, att fördel skulle vinnas genom att banan drages genom dessa socknar? II:o anser mötet sig vilja med aktieteckning bidraga till frågans framgång? och III:o anser mötet att kommunerna böra kostnadsfritt upplåta mark? Denna ordning för öfverläggningarne bifölls, hvarelter I:a frågan framställdes af ordföranden. Den förordades varmt af hrr Rundqvist, Skradarfve i Wäte, Alfvegren, Gervalds i Hejde, Procopée, Wetterlund, Ekskogs i Hejde, Kahlström, konsul Arweson samt Ordföranden, som sade sig under resor å fastlandet hafva vunnit den öfvertygelsen, att ett kraftigare medel till en orts höjande i välstånd och tidsenlig utveckling ej funnes och öfverallt hört befolkningen uttala sin stora belåtenhet med jernvägarne, hvarför han äfven sedan med lifligt intresse arbetat för jernvägsfrågan på Gotland. Anförde att, enligtstatistiska beräkningar, Uddevalla-Herrljungabanan vore den bana som i Sverige bure sig sämst, och endast inbringade 42 kr. per dag för hvarje banmil men de öfriga banorna betydligt högre ända till 400 kr. per banmil. Gotlandsbanan behöfde enligt noggranna beräkningar 52 å 53 kr. daglig inkomst per banmil för att gifva 6 procent på hela anläggningskostnaden. Då Gotland i bördighet stode ojemförligt högre än den trakt, hvarigenom Uddevalla-Herrljungabanan ginge, vore derför hans öfvertygelse, att jernvägen här skulle bära sig väl, förutom de stora, ofantligt mycket vigtigare, indirekta fördelarne.
Derefter yttrade sig Henrik Olsson, Isums i Wäte, om den stora fördelen att vinna detta billiga och hastiga sätt för transporterande, af hvad de hade att afyttra, hvarigenom tolk och dragare kunde stanna hemma, der de såväl behöfdes. — Hr Procopée sade sig i Visby redan hafva tecknat 5000 kr. till jernvägen och var så öfvertygad om dess nytta, att han, som hemmansegare i Hejde, der ytterligere ville teckna en lika summa, men ville dervid hålla på som ett vilkor, att inom hvarje kom man måtte blifva en station, på det att kommunen måtte komma i åtnjutande af en inkomst genom dess beskattning, hvilken sedan kunde bidraga till kostnadernas betäckande.
Sedan hr Arweson än ytterligare lagt de närvarande på sinnet vigten af att de genom teckning bidroge till jernvägen, för att få den dragen genom dessa socknar, framställdes af ordföranden.
Proposition: Anser mötet det fördelaktigt att få jernvägen dragen genom socknarne Åtlinvgbo, Wäte och Hejde? hvilken fråga med enhälligt Ja! besvarades.
II:o. Sedan ordföranden framstillt denna fråga, erhöll fanj. Kahlström ordet. Han ansåg, att bidrag borde tecknas och att man icke genom att nu visa liknöjdhet och nidskhet skulle skjuta jernvägen från sig och erinrade om det svar för efterkommande, man i sådant tall skulle åsamka sig, ty tillfället, nu förloradt, kunde aldrig återvinnas. Ansåg att teckningssummans minimum för hvarje kommun borde bestämmas och förordade 15,000 kr. Hr Alfvegren, Gervalds, talade äfven för saken, äfvensom hr Procopée, hvilken önskade, att de summor kommunerna komme att teckna, skulle genom lån, på samma vilkor, som Visby stad komme att upptaga, upplånas.
Hr Rundqvist och skollärar Linder, från Atlingbo, instämde med föregående
talare.
Hr Procopée ansåg att Hejde kommun borde teckna 25,000 kr.
Proposition: Anse de närvarande, att de genom aktieteckning böra deltaga i jernvägens byggande? besvarades enhälligt med Ja!
III:o efter ordf. framställning häraf erhöll
konsul Arweson ordet. Han gjorde uppmärksam derpå, att det icke borde eller kunde fordras af den enskilde öfver hvars ägor jernbanan ginge, att han skulle kostnadsfritt upplåta plats dertill, utan borde detta blifva en allmän uppoffring af hela kommunen, som hade lättare än jernvägsstyrelsen att rangera denna sak.
Hr Procopée fordrade det samma. Sade sig vilja lemna fri jord öfver sina egor, om det komme i fråga och dessutom deltaga i kommunens allmänna kostnader derför.
Hrr Kahlström och Olsson, Isume, ville äfven lemna fri jord till jerovägen, hvarom äfven några flera tycktes förena sig.
Propositionen: anser mötet att kommunerna böra lemna jord kostnadsfritt till jernvägen? besvarades med ja!

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 20 November 1875.
N:r 92.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *