Nästan i hvarje nummer hafva vi under senaste tiden haft att omförmäla någon af dessa förfärliga sjöolyckor, som tillkännagifrvas för en ombord varande samling af menniskor med det hemska ropet: ”Elden är lös ombord”. Äfven i dag hafva att omnämna en dylik olycka, hvilken blir för oss i högre grad sorglig, emedan den inträffat på ett fartyg från vårt eget land.
Skonertfartyget ”Helena” från Gotland, kapten B. P. Stenbom, afgick från Kappelshamn söndagen den 10 d:s med full last af osläckt kalk och skulle med den afgå till Lübeck. Redan påföljande dag uppstod en stark blåst, som snart öfvergick till häftig storm och orkan. Vinden var ostlig. Redan kl. 2 på torsdagseftermiddagen, då fartyget befann
sig midt emellan Bornholm och Utklippan, förmärktes rök uppstiga genom däcket. Vattnet hade sökt sig väg till den eldfarliga lasten, som börjat brinna. Besättningen, 3 man utom kaptenen, gjorde allt för att täta de å däcket uppkomna remnorna, genom hvilka de höga vågorna trängde ned i lastrummet. Nu var ej annat att göra än att söka nödhamn och för sådant ändamål ankrade den nödställda ”Helena” på Ystads redd på morgonen fredagen den 15. På e. m. utgingo lotsar, till hvilka, som dock ej kunde gå eller gingo ombord, kapt. Stenbom, enligt egen utsago, lärer hafva ropat, att eld utbrutit i lastrummet. Det är sannolikt, att lotsarne ej hörde kaptenens ord. På lördags e. m., då stormen ännu rasade och kapten S. förmärkte, att branden allt mer tilltog,
beslöt han sig för att sticka ankarkettingen från fartyget samt låta detta drifva på land, för att på så sätt söka rädda besättningen och sig sjelf. Fartyget dref snart på land; besättningen, som kapat riggen räddade sig i egen båt och kom lyckligt i land. Lotsar och fiskare infunno sig och biträdde vid räddandet af allt, som kunde bergas. Nu stod fartyget i full låga, och hundratals stadsbor och andra skyndade ut för att åse det hemska skådespelet.Först söndagsmorgon kl. 5 slutade branden. Det uppbrunna fartygets och den eldfarliga lastens egare är handlanden vid Storugns i Lärbro, H. Hegvall, som af lätt förklarliga skäl ej kunnat assurera hvarken det ena eller det andra. Fartyget tillbörde 1:a klassen och hade blifvit förbygdt för fyra år tillbaka. En lycka i olyckan var sannolikt den, att ”Helena” ej kom in i Ystads hamn, hvarest flera fartyg lågo förtöjda, och hvilka mycket lätt kunnat råka i brand.
Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 26 Oktober 1875.
N:r 85.