Nu är den stora södermarknaden slutad. Kommersen har varit temligen liflig ehuru kreatursmarknaden var klent försedd och prisen i allmänhet höga. Allt synes under marknaden hafva af-lupit stilla och fredligt. Hvad som emellertid ådragit sig den största uppmärksamheten i dessa fredliga landsändar är de oförsynta stölder, som under senare nätterna blifvit begågna.
Hitintills synes det vara tjutvarna som gjort sig den bästa marknaden, och lyckas de transportera sig sjelfva och sitt tjufgods öfver till fastlandet, så skola de säkert skratta i sitt skägg och snart förnya en så lönande lusttur kring Gotland. Dock! i Wisby blifva de utan tvifvel gripne. Denna stads ypperliga och så rättvist berömda polis lärer icke uraktlåta att ånyo visa en förvånad samtid hvartill den duger. Här på landsbygden hafva tjurvarna genast aflägsnat sig ett par mil från de ställen, der de senast begått stöld, så att deras ertappande ännu icke varit möjligt. Utan tvifvel äro infödda gotländingar med i bandet, all den stund tjufvarna företrädesvis beskatta förmögna ställen, der något finnes att taga, vare sig i reda penningar, eller guld och silfver. Man tror också att tjufvarna hafva åkdon till sin disposition, för att så fort som möjligt sätta sig och de stulna effekterna i säkerhet. Imellertid är allmänheten uppskrämd och tycke: sig se tjufvar i hvarje vrå. Nu är bäst att vara känd i orten, ty annars är man en mer eller mindre misstänkt person, synnerligen om man råkar vara klädd i blå kläder, hvilken färg synes ha’ kommit i misskredit. En hederlig guldsmed från Wisby tog från marknaden vägen till Hablingbo, för att der taga nattqvarter. Som han frågade sig för om vägen blef han genast misstänkt för tjuf och budkafle gick från gård till gård att tjufvarna kommit till Hablingbo. Stor uppståndelse! ”Sömn var sällspord öfver hufvudet taget’ hela den natten, och beväpnade män patrullerade kring sockenkyrkan, men några tjufvar hördes ej af; möjligen torde de passa på att komma när man är mindre beredd på deras mottagande.
Då man väl knappast kan antaga tjufvarna på en vanlig fiskarebåt under rådande höstsformar våga begifva sig ölver till fastlandet, så är troligt de söka lägenhet alt med ångbåt komma härifrån, men det är då, som polisen i Wisby kommer att göra slag i saken.
Skulle herrar tjufvar föredraga att qvarstanna i dessa trakter, å borde ordentlig skallgång anställas efter dem. Om en sådan skallgång samtidigt föreloges i hvarje socken, så skulle väl tjufbandet i något hörn kunna inringas och gripas.
Att vi lefva i en dyr tid torde något hvar få vidkännas, och att alla hoteller nödgats höja priset för resande är följaktligen icke att undra på, dock torde det pris, som vid Hôtel Asarfve i Hemse fordras för ett ganska tarfligt nattlogi och en kopp klent kaffe den påföljande morgonen, vara något för starkt, äfven i våra bistra tider. Fullt tillförlitlige handelsresande, som nödgats för sina affärer tillbringa natten i Hemse, hafva berättat att enkan Pettersson, som egen en part vid Asarfve hemman, herbergerar resande öfver natten till ett pris af fyra kronor personen. Det är således hälften billigare pris vid det ståtliga Grand Hôtel i Stockholm, då rum tages i någon af de högre våningarna än vid Hôtel Asarfve i Hemse, och likväl har Grand Hôtel att bjuda den resande på en furstlig elegans och komfort, bruket vi på goda grunder antaga icke vara händelsen med Hôtel Asarfve, som vi, bokstafligen taget, anse hafva ett betecknande och välförtjent namn.
Undersökning för en blifvande jernvägs sträckning från Bergsvik till Hafdhem är i dag påbörjad. Telegraf och jernväg, raskt tilltagande handel och sjöfart — ”nu må det blivit något af”!
Burgsvik den 9 Oktober 1874.
Isidor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81